Överätit och trött!
publicerat i
Allmänt;
Har hur som helst inte spytt än, är inne på hmmmm....11 dagar...
Svar till Sara:
Jag har alltid tyckt att jag har varit tjock och haft problem med maten....1998 spydde jag för första gången...periodvis har jag spytt jättemycket och har jag inte gjort det har jag följt stränga dieter, varit med i viktklubb och viktväktarna... Jag har alltid pendlat 10 kg upp och ner i vikt och har ALLTID varit tjock eller smal...
Februari 2007 tog bulimin sig en extra snurr då jag blev lämnad efter ett 5 års långt förhållande....det hela blev ju inte bättre när två människor som stod mig mycket nära gick bort under sommaren...efter att ha jobbat dubbelt, planerat begravningar, unnade jag mig en vecka utomlands, men för att palla med ångesten drack jag kopiösa mängder alkohol, vilket resulterade i vad ska man kalla det....sexuella övergrepp?? Jag mådde verkligen skit och ville göra allt för att min familj skulle slippa se mig bryta ihop, jag flydde problemen och flyttade till en annan ort i november...Skippade julen för jag var väldigt långt ner i bulimiträsket och tog avstånd från familj och vänner....
Bubblan höll på att spricka och jag orkade inte hålla den glada fasaden uppe längre så i Januari bestämde jag mig för att ta steget att berätta min 10 års långa hemlighet...jag gjorde en hemsida...skrev ALLT! Gamla dagboksanteckningar flera år tillbaka...hade en info sida om vad det var för sjukdom, sen messade jag adressen till de jag ville skulle veta. Efter det återsod många långa och jobbiga samtal, kontakt med sjukhuset...nu är jag uppskriven på väntlista för dygnetruntvård, de ser ganska kritiskt på läget...
Hoppas du fick svar på något....väldigt kort beskrivet...
Om ni har frågor så får ni mer än gärna ställa dom...tror det är nyttigt för mig att prata om sjukdomen...jag svarar på allt jag orkar!
Jag lever också med en ätstörning. Jag pendlar oerhört mycket i vikt och har haft BMI från 18-26. Känner så väl igen mig i vad du skriver. Man blir så fokuserad på smalhetens betydelse att man glömmer vad som verkligen är viktigt. Jag är på ÄS enheten och får hjälp, men det känns ändå som jag trampar på samma ställe. Har varit såhär sen jag var 13 och tror jag kommer dö av detta. Du är inte ensam.