Snurrigt...

publicerat i Allmänt;
D var här igår...hans två veckor semester hade han tillbringat i sina föräldras hus på landet, ensam. Han hade funderat en del...han hade till och med varit hos en psykolog...
Han berättade för mig att han tänkt på mig varje dag och att han är en sämre människa utan mig. Han bad om ursäkt för att han vänt mig ryggen när det var som värst och han trodde att allt berodde på att han var rädd för att binda sig...
Han sa att han inte var rädd för det längre...att han ser saker och ting på ett annat sett sen han var hos psykologen...han bad oxå om ursäkt för att han varit ganska egoistisk, han har insett att han inte gav så mycket utan allt var mest på hans villkor...

Jag visste inte vad jag skulle säga...sa mest att jag trivdes i min lägehet...att jag kunde göra som jag ville..behövde bara bry mig om min egen skit...orkar inte ge mer av mig själv.

Han sa att han förstod och att han inte skulle tjata på mig...Vadå tjata? Vill han bli tillsammans igen? Förstår ingenting...ibland kan jag önska att killen skulle kämpa för en...göra allt fr att vinna en tillbaka, som i filmerna...är det bara jag som är sån eller?

Men jag vet inte om jag vill ha tillbaka honom...tror inte det skulle funka...dessutom vill jag träffa min dejt igen och se vart det leder...det var längesen jag hade det så mysigt tillsammans med någon...

Trots att jag var sjuk igår tog jag mig i kragen och gjorde i ordning kycklingfile...frös ner små portioner så det är bara att ta upp och värma och woka lite grönsaker så har jag en enkel och nyttig middag färdig på bara någon minut!

Idag är febern borta och jag känner mig hyfsat pigg förutom halsen...tror det är halsfluss, ska till läkaren i kväll...få se vad dom säger...

Ha det bäst! Kramar

Kommentera inlägget här :