Såhär är det, man blir aldrig någonsin riktigt nöjd. Går man ner i vikt vill man bara att vågen ska visa ännu mindre siffror, går man upp i vikt så önskar man att man hade varit nöjd när man vägde lite. En konstant trötthet hänger över mig, vill helst bara sova bort tiden. Slippa visa mig ute, slippa frestelser.
Har tänkt mycket på behandlingen idag, jag är livrädd. Vad händer om allt går jättebra där och att jag fullständigt ballar ur igen när jag kommer hem, kan verkligen de tankar jag har i huvudet försvinna helt? Vill börja behandlingen nu, orkar inte jobba...tar för mycket på krafterna att både jobba och äta.
Imorgon ska jag träffa min behandlare igen, äntligen...hoppas hon kan svara på lite frågor. Tycker det är jobbigt att känna sig ensam, hade velat ha någon vid min sida i kampen, men det finns ingen. Det är jag och buimia nervosa...det har det alltid varit.
Ska snart till jobbet igen, har en klump av ångest i magen...orkar inte göra i ordning mat men vet att jag kommer behöva det för att palla jobba. Vill inte äta, vill bara bli smal! Vill banta bort mina problem, vara oberoende av mat...inte känna hunger och sug!
Hej, nu har jag läst hela din blogg från början, vilken spännande läsning! Bra att du går på behandling. Men vet du, det låter som att du måste ta tag i den där "händelsen" som du nämner ibland. Få den ur dig så att du kan gå vidare. Man tror ofta att man kan gömma undan jobbiga känslor men nog fasen ligger de där och bubblar under ytan ändå...
Lycka till med behandlingen!