Ytterligare två änglar fortsätter nu sin kamp hemma. Nina och Helena, ni är otroligt saknade här, men jag och Anna försöker hålla uppe ställningarna så gott det går!
Jag hade hemträning i helgen, den jobbigaste hittills men jag känner mig så fruktansvärt stark! Jag vet att jag kan! Utmaningar som jag tar mig för och klarar, gör mig så himla stolt och ger mig en sån kick! Mina älsklingar, jag är hög på livet!
Idag har jag varit hemma och klätt granen hos Kristian, mys! Han är en underbar människa, hoppas bara att han själv kan inse det. Min julstämning har infunnit sig och Mela se fram emot julen. Tror aldrig jag har gjort det innan. Jag önskar så att ni kunde få känna den känslan jag bär i min kropp idag, den är obeskrivlig. Jag går runt med ett leende på läpparna och är bara så....lycklig!
Jag kan inte förstå att jag mår så bra, jag njuter och jag tänker hålla fast vid den här känslan. Inget kan stoppa mig nu, jag har kastat mig ut i livet och kommer ALDRIG någonsin vända tillbaka till Bulimin. Blicka tillbaka kommer jag göra, sträcka på mig och vara stolt över mina framsteg, men hon kommer ALDRIG att kunna trycka ner mig så igen.
Nu har jag fått en glimt av livet och jag vet precis vad det är jag kämpar för!
Sov gott!
Mela!
Allt vi går igenom är tufft, och jag hade en helt hopplös dag igår som aldrig verkade ta slut. Men jag har inte gett upp. Jag har varit på min behandling idag, trots att det tog emot, och jag har ätit så gott jag kunnat, och trots alla tårar så finns det hopp. Jag vet att det ska gå att bli frisk och att människor i min närhet kommer att bli stolta över mig en dag. Du känns så nära mig, som om jag kände dig sedan länge. Varje ord du skriver kunde varit mina ord. Tack för allt stöd. Kämpa vidare<3 Kram!