amarulatree

Det är bara lite drygt 7 timmar kvar av 2008. Det är med både lättnad och lite smått panik som jag välkomnar det nya året. För ett år sedan tog jag beslutet att jag skulle lämna Mia. Jag var så säker på min sak och trodde att om jag bara hade bestämt mig så skulle det var lätt att bli frisk, jag upptäckte ganska snart att det var lite svårare och jobbigare än vad jag hade tänkt mig. År 2008 har verkligen varit ett riktigt jobbigt år...

Mycket har hänt och jag har verkligen varit på botten och vänt. Idag är det jobbigt känslomässigt, mycket tankar på framtiden och jag undrar vad det kommer att bli av mig. Jag vet att jag ska lägga all min energi på att bli frisk, mycket mer vet jag inte om mitt liv just nu.

Sitter hemma hos mor och far just nu, avdelningen är stängd. Klockan fem kommer min farbror och hans fru och jag vill bara krypa under täcket, sova bort ångesten och vakna i ett friskt och underbart 2009. Jag vet att det inte är så lätt, jag vet att jag aldrig någonsin få ge upp, jag vet att jag inte har något annat val än det friska!

Ändå känner jag mig nedstämd...

Är i alla fall fruktansvärt glad för de människor jag har omkring mig, jag vet att dom bryr sig om mig och vill att jag ska må bra. Mr L och Adde hämtade mig i Göteborg i går och det går inte att beskriva hur tacksam jag är för att jag slapp ta tåget...det var fruktansvärt längesedan jag träffade dom, så det var fantastiskt kul! På kvällen kollade vi på film hos mr L och hade det riktigt mysigt, känns härligt att få lite kontakt med sitt gamla umgänge igen...

Nu ska jag verkligen försöka rycka upp mig, jag ger mig själv lite extra kärlek och omtanke idag eftersom jag inte mår riktigt bra, för det är väl så man ska göra?!

Krama om er själva nu och ge er en massa energi till det kommande året, vi kommer att behöva det och vi är absolut värda det!

Tro på mig, tro på er!