Så underbart skönt att kunna blogga igen. Jag har saknat er, ni ger mig så mycket styrka! Nu har jag i alla fall ordnatt så att jag har Internet på rummet...
Var ska jag börja, det har verkligen varit bergochdalbana sen i måndags. Jag har bestämt mig för att inte skriva så mycket om maten och så, mest för att jag inte ska fastna i någon negativ spiral. Det har varit mycket känslor och många tårar sen jag kom hit. Ont i magen har jag varje dag, men det är underbar personal här, känner verkligen att dom är här för att hjälpa mig.
Dagen idag har nog varit den värsta hittills, middagen var riktigt jobbig! Men jag klarade det på den gula zonens tid, jippie!
Jag har varit i röd zon innan och där får man i stort sett bara sitta, dagarna blir ganska långtråkiga. Nu i gul zon så får jag vara på mitt rum, sova med stängd dörr, lufttid 3x10 minuter och 2x30 minuters promenix i veckan med personal. Tänk vad man uppskattar de små sakerna!
Min prins har hälsat på mig, favoritsyster med familj och Annika och Anders. Min underbara bästaste va hos mig helgen innan jag skulle hit, vilket stöd. Hon hängde med mig hit i måndags och var ett stöd så som bara hon kan vara!
Jag försöker varje kväll intala mig att det här är bra, visst, jobbigt ibland, men nu har jag min chans att bli frisk och jag har så fantastiskt mycket som väntar på mig!
Ska försöka uppdatera lite oftare, fortsätt kämpa, friheten väntar på oss!!!
Lilla vännen, blir alldeles tårögd nu. Du är så stark, vet du det? Jag har undrat så hur det har gått för dig? Tror så himlans mycket på dig, att du kommer klara det fint. Styrkekramar från mig.