amarulatree

Jag har fått kontakt med en gammal vän via facebook...

I höstadiet "hängde" vi varje dag med varandra, hade oerhört roligt tillsammans...
Men vi båda hade en hemlighet, hon var sjuk i anorexi och jag i bulimi....något vi inte visste om varandra. När vi skulle börja gymnasiet valde vi samma linje jag Estetisk musik och hon drama. I början höll vi ihop hårt, men så småningom började vi glida ifrån varandra. Jag fick nya kompisar och hon likaså...

Efter gymnasiet fick jag höra att hon hade blivit inlagd för anorexi...blev förtvivlad, tog det hårt. Ville ringa vara ett stöd, men vi hade ju inte haft någon kontakt på så länge så jag kunde inte förmå mig att höra av mig. Men jag visste ju precis vad hon gick igenom.

Under alla år har jag försöka hålla mig uppdaterad hur det har gått för henne, mina tankar har varit hos henne en hel del.
Vi har nu blivit vänner på facebook och börjat prata. Jag berättade att jag tänkt mycket på henne och att jag nu oxå står inför en lång kamp till friheten. Berättade att jag skulle bli inlagd...

Jag är fruktansvärt glad över att vi tagit upp kontakten igen och det glädjer mig att höra att hon har blivit så bra...hon har varit inlagd två gånger, men verkar nu ha fått smak på det friska livet...det ger mig hopp att läsa det hon skriver, då vet jag ju att det är värt att kämpa!

Jag ska kämpa mina änglar, jag ska bli frisk! Jag är 100 procent säker, det finns inget annat!