Att leva...

publicerat i Allmänt;
En tanke som har slagit mig är att jag hela tiden har väntat. Jag har väntat på att få bli inlagd för att bli frisk. Jag har lurat mig själv så många gånger genom att tänka om jag bara gör så och så, så kommer allt bli bättre. Eller när jag blir inlagd, då kommer jag bli frisk, fram till dess kan jag passa på att gå ner lite i vikt.

Jag har insett att mitt liv pågår här och nu, framför mina ögon. Jag behöver inte vara helt frisk för att kunna leva, jag måste ju leva under tiden jag är i mitt tillfrisknande oxå!

Jag har insett att det inte tjäna någonting till att vara frustrerad och irriterad för att jag inte klarar de mål jag sätter upp. Jag har insett att det är ett hästarbete att bli fri från bulimin, men all den energi som har gått åt till att vara frustrerad och irriterad ska jag försöka använda i mitt tillfrisknande. Det går åt mycket energi att vara förbannad och arg, det är bättre att försöka aceptera för jag behöver all min energi till annat.

Det är mindre än tre veckor kvar till inläggning och jag känner mig ganska redo faktiskt. Jag har underbart stöttande väner, världens bästa syster och min kärlek Kristian. Jag har så mycket att vara tacksam för i livet och jag har så mycket kvar att uppleva!

Jag ska sluta att låta mitt liv passera framför ögonen på mig....jag har hoppat på tåget och tänker åka med livet, börja leva!

Kärlek!!

Kommentera inlägget här :