Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av m:

Hej!

Har inte varit inne här på ett tag men nu när jag läst lite ser jag att du kämpar och att du är på väg någonstans... Superduperbra gumman!

Känner igen mig i så mycket, inga föräldrar(spec ingen pappa) att vända sig till, komma hem till. Ingen pojkvän att krypa upp i famnen på. Och ibland orkar man knappt upp ur sängen.

Men det är bara att kämpa finns inget annat.

Härom dagen gick jag en promenad på en och en halv timme, grät hela tiden, men jag fortsatte gå. Tänkte att nu fan ska jag kämpa. Göra det ändå.

Men ibland går det inte.

Och ibland går det.

Det viktiga är att man börjat uppmärksamma sina tankar och känslor, det är ju en lång väg ut.

Kramar M

Kommentera inlägget här :