Efter 4 veckor föll jag...
publicerat i
Allmänt;
Jag vet så väl vad det beror på...tankarna och känslorna jag har inför kommande inläggning vet jag helt enkelt inte hur jag ska hantera.
Jag känner mig ganska ensam med min sjukdom. Jag har inga föräldrar som jag kan vända mig till, ingen pojkvän, men jag har en syster och två underbara vänner som jag faktiskt kan prata med, men jag gör det inte. Vill inte vara en belastning, jag vet att dom inte tycker att jag är det, men jag har så svårt att sätta ord på mina känslor!
Sjukdomen gör verkligen allt för att hålla mig kvar och helt ärligt så vet jag inte hur mycket längre jag orkar...jag kämpar varje dag, men känner väldigt starkt för att bara ge upp, jag vet att det inte är ett alternativ, men det är frestande!
Det är så svårt att hålla ihop allt! Mat, jobb, socialt umgänge...tycker att det är riktigt jobbigt! Just nu vill jag inget hellre än att isolera mig...jag vet att det absolut inte är en lösning, men ibland orkar man bara inte!
Nu ska jag krypa ner i sängen, sova en bra stund...
Hej. Vill meddela att du inte är ensam. Känner gen mig en del.
Och angående frågan om hon på bild 9 i min blogg heter Linda, så är svaret nej, det heter hon inte:) me hon kanske liknar någon du känner?
KRAM