Insikt...

publicerat i Allmänt;

Jag har verkligen varit ledsen många gånger över att jag inte har en stöttande familj. Jag har många gånger ångrat att jag berättade min hemlighet för dom. Kontakten mellan mig och mina föräldrar har blivit riktigt dålig (exicterar knappt) sen jag berättade.
Mamma tycker att (som hon själv uttryckte det en gång) mina problem inte är värre än någon annans och pappa tycker väl mer eller mindre att det bara är att skärpa till sig.

Bestämde mig i alla fall för att ringa dom idag. Jag och mamma har inte pratat sen i midsommar. Vet att jag aldrig någonsin kommer att få en ursäkt ifrån henne och jag anser inte heller att jag gjorde fel...orkar inte vara bitter så jag ringde. Givetvis var det mor min som svarade och jag pratade lite allmänt med henne. Frågade hur dom haft det (hon har fyllt 50 och de har varit på semester i 2 veckor).

Sen fick jag prata med pappa, min älskade pappa...önskar att du kunde förstå! Har alltid varit pappas flicka...saknar honom nåt fruktansvärt ibland! Trots att han inte förstår min sjukdom och att han säger väldigt fel saker så har jag gett mig fasen på att han ska få en insikt i mitt liv, vilken kamp det är jag dagligen håller på med!

Vi pratade ganska länge...vet inte om han blev nåt klokare men jag har kommit till insikt. Jag kan bli frisk utan mina föräldras stöd! Jag kan inte gå och tycka synd om mig själv för att jag har en oförstående mor och far. Jag blir starkare för varje dag som går, bloggarna håller mig uppe när jag mår dåligt och jag är värd att leva ett helt vanligt liv!

Jag vet att människor med bulimi är STARKA människor. Jag är stark och jag ska bli frisk! På min resa ska jag läsa in mig på sjukdomen, hitta alla fällor för att inte bli lurad...och när jag är frisk, då ska jag berätta om min resa...jag vill att den här sjukdomen ska vara mindre tabubelagd, vi ska inte skämmas för att vi är sjuka!

Jag ska en dag ha ett kylskåp som ser ut som vem som helst, ingen ska undra varför det bara står ketchup i min kyl. Jag ska kunna ha bullar i frysen att ta fram när jag får besök, JAG SKA BLI FRISK!!! Det spelar ingen roll om det så tar mig 20 år. Jag har slösat bort 10 år av mitt liv på den här jävla sjukdomen, jag ska bekämpa den, så är det bara!

Over and out!

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Tant Malin:

Jippie vilket härligt inlägg, GO FOR IT!!!

Kram!

2:a kommentar, skriven , av K:

Du kan bli frisk! :)

3:e kommentar, skriven , av Nolita:

Du fattar nog inte hur berörd jag blir av dina inlägg!! Du träffar mig rakt i hjärtat! Här kommer jag fortsätta titta in. Får man fråga hur länge du har varit sjuk och hur allt började? Keep up the good work. Kram

4:e kommentar, skriven , av Anonym:

Har precis hittat till din blogg och därför inte hunnit läst så mycket än. Men efter vad som stod i det här inlägget så är det nog bäst för dig att du satsar på ditt tillfrisknande utan din familj helt o hållet och sen när du blivit frisk kan du prata med en psykolog om hjälp att prata med din familj för det finns inga och då menar jag INGA skäl att slå sin dotter och inte heller att lägga sp sjuka kommenaterar som dina föräldrar kommer med.

Satsa på dig själv nu!

Lycka till.Vet att det inte är lätt.

Men ta hjälp,psykolog,kurator vad som helst. Man klarar inte sånt här själv.Det är omöjligt!

Kommentera inlägget här :