Jag klarade det!
David sov hos mig inatt, han höll om mig som bara han kan och fick mig att känna mig trygg, så trygg, behövde det efter en hel dags krigande med de onda tankarna...men jag vann!!! Finns så mycket jag vill säja till honom, saknar honom, vill att han ska krama mig, hålla om mig, vill ha den tryggheten som han gav mig...vill ha hans axel att luta mig mot, vill vara hans hjärta igen..
Vet inte vad det är med mig, är inne i någon slags längtan efter kärlek, men jag vet ju att jag inte kan hantera sånt nu...det är inget för mig!
Har jobbat 11 timmar idag, från 10.00-21.00. ALLA köpte pizza på jobbet, fick panik när de började prata om det...vill ju så himla gärna vara som alla andra, men tyckte ändå att det skulle vara att utmana ödet genom att äta en pizza. Jag värmde snällt min lasagne i mikron och va så glad när lunchen var över:)
Klarade mig utan ångest och slapp kräkningarna. På vägen hem unnade jag mig lite nötter och mörk choklad...jag har blivit besatt av det! Konstigt nog mår jag inte så himla dålig av att äta det, känns som ett bra alternativ till lösgodis, som jag absolut INTE kan hantera!
Imorgon går jag in på min tredje kräkfria vecka, ni anar inte hur stolt jag är över mig själv! Ska gömma vågen (åter igen) långt in i garderoben så att jag slipper se de ångestladdade siffrorna!!!
Tack för alla peppande bloggar och alla fina ord...kämpa på och tänk på att det är först då du gett upp som du inte längre kan bli frisk. Svackor och snedsteg gör vi alla, det är mänskligt och vi är inte mer än människor! Le åt sjukdomen...vi kommer övervinna den!
Sitter nu i min nya soffa och njuter...tröttheten börja att infinna sig och jag ska strax borsta gaddarna...
ååå vad glad jag blir att läsa ditt härliga inlägg. gud vad duktig du är! you rock ;)
du är värd all beröm efter denna dagens prövning!
Kram på dig