amarulatree

Underbart är kort...nu sitter jag här i soffan och lyssnar på tysnaden. Solen lyser, men jag kan inte njuta. Idag är en dag i ätstörningens tecken. Äta tänker jag göra, men idag låter jag ångesten skölja över mig. Jag vet att den går över och att det blir bättre, men just nu bara är jag.

Hollywooddrömmen sprack nästan lika fort som den kom, men det är väl så det är antar jag. Allt tack vare rester från den förbannade sjukdommen. Cola light kan tyckas som en skitsak, men att jag köpte den är ett stort steg bakåt. Att jag inte ens reflekterade över den förens jag blev konfronterad skrämmer mig! Som vanligt anklagar jag mig själv och tycker att jag har misslyckats. Jag försöker tänka mottankar, men just nu känner jag mig värdelös.

Va tvungen att äta en attarax i morse för att klara frukosten och det känns hemskt. Ångestdämpande, visst men också sömnande. Somnade och vaknade inte fören vid 12, missade mötet på arbetsförmedlingen. Ångesten och det dåliga samvetet trycker verkligen på mig idag. Men jag kan inte göra gårdagen ogjord, kan bara se till att rätta till dagarna jag har framför mig. Kl 18 åker jag till sys, behöver min familj just nu...behöver träffa barnen och tänka på annat! Kommer tillbaka till GBG nästa torsdag...

Vänner...det ända som kan få mig att må bra igen är att hålla fast vid mina rutiner, dom bra rutinerna! Jag tänker äta mina sex mål och jag så ska grina ihjäl mig...ingenting blir bättre om jag följer de sjuka tankarna...