Jag har lånat ut min kropp till djävulen...ett beroende ersätter ett annat. Vad är meningen med livet? Tror jag på kärleken? Kanske är jag naiv, men jag vill ändå tro att det finns någon, något! Jag kan inte koppla bort tankarna idag...dom är för många och för starka...
Vart var jag när mitt liv började, vad har jag missat? 24 år och har inget minne av när livet började...det startade utan mig!
Jag har hoppat på tåget och tänker fan inte låta livet passera utan mig, men ibland känner jag mig alldeles stum. Jag är stel som en pinne medan tiden rulla på. Vill inte att dagarna ska försvinna utan mig! Men jag vet inte vad jag ska göra för att hänga med. Tempot...jag vet inte om jag klarar av det?
Ångest, ja...men jag vet att jag ska stå ut, jag överlever!
Hets, nej...
spya, nej...
mat, ja...
cigg, alldeles för många...
Tankar på sex...ja...men inte för att det är min vilja. Sjukdomen gör allt för att jag ska känna mig smutsig...hon har inte lyckats få mig att hetsa eller svälta, men jag har lånat ut min kropp till djävulen i mina tankar.
Bandet rullar...det kommer att vara igång hela natten, jag kan inte stänga av det!
En Atarax och jag hoppas på lite sömn!
- nattinatti !