Jag sitter här och äter middag. Inte för att jag är speciellt sugen eller hungrig, men jag måste. Maten är min medicin till det friska livet. Det är lite kämpigt nu, känns som att maten bara växer. Jag vet att det är sjukdomen som stretar emot nu, vill inte att jag ska äta. Det är slut nu, hon kommer aldrig att vinna igen. Jag ska äta upp maten, skratta åt henne och njuta över att jag är så jävla bra!!!