Jag är helt slutkörd. Både jul och nyår har sugit all energi ur mig. Jag har verkligen fått en hel del stora utmaningar på riktigt kort tid. Igår gick det bra, men jag är inte helt nöjd. Jag vet vad jag gjorde fel och förhoppningsvis gör jag annorlunda nästa gång jag är i den situationen.
Jag har precis pratat med Bästaste, finns ingen som hon. Hon är min riktiga vän, jag älskar henne av hela mitt hjärta.
Sys och hennes härliga familj skjutsade tillbaka mig idag, slapp ta tåget. Det bästa är att de lånar min lägenhet tills på lördag så jag får träffa dom imorgon igen...hon är verkligen värd allt gott, hon är fantastisk. Vill bara krama henne hela tiden och berätta för henne hur mycket hon betyder för mig.
Det är underligt när man mår dåligt hur man upptäcker en del människor. Det är så många personer som finns i mitt hjärta, som verkligen har trätt fram...många har också suddats ut...
Människor som ger intryck av att förstå...men jag tror gott om de flesta människor tills motsatsen är bevisad och det blir den...
Det är mycket som har hänt under hemträningen...morfar fick åka med ambulans in till sjukhuset igår, han kunde inte andas. Han ligger där med dropp, får stanna tills de vet vad som är fel. Såna saker påverkar såklart maten, men jag har försökt resonera med sjukdomen och jag är stolt över dessa dagar ändå, efter omständigheterna.
Nu ska jag verkligen sova, är helt färdig...en kämpe blir också trött ibland!
ja, du är då en riktig kämpe, gumman :)