Var e min gråzon?

publicerat i Allmänt;

Vad ska jag göra, vad ska jag göra? Jag är inte mer än människa...ibland känns det som att folk förväntar sig så ofantligt mycket mer än vad jag kan ge dom av mig. Kanske är det för att jag ger intrycket av att klara av allt, men så är i alla fall inte fallet. Varje dag är en kamp och varje dag väljer jag att kämpa. Jag vet att livet är värt att leva men ibland tar kraften slut. Rastlösheten är stor och tankarna är starka. Hålla ut, det är det enda jag kan göra...vet att ångesten inte kan göra mig illa. Ibland önskar jag att jag fick sova, sova utan att drömma. Kanske kommer det med tiden?


Vill räcka till för allt och alla, men jag räcker nästan aldrig till för mig själv. Det finns så mycket måsten...

Jag har försökt att känna efter hur det känns, men jag vet ärligt talat inte längre..


När jag levde i min ätstörning var allting bara svart eller vitt, det fanns ingen gråzon över huvudtaget. Nu känns det som att jag är svart eller vit. Maten funkar, men min personlighet kan inte hitta en gråzon. Vill verkligen hitta den, men vet inte hur. Det kommer väl med tiden antar jag...


Kanske kan jag få lite sömn nu när hjärnans tankar har fått komma ner i skrift?


God natt mina vänner god natt!

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Puh:

för några veckor sedan när jag hade en av de där (otaliga) perioderna tänkte jag också just de orden.. jag är ju inte mer än människa. men sen kom jag på att jag är ju faktiskt inte mindre än människa heller. oavsett vad jag gör eller inte gör så ÄR jag människa, det kan inget ändra på. och det är du också! Du är lika mycket värd vare sig du jobbar, socialiserar, deppar hemma i sängen, myser i soffan, ja, allt. inget kan ta bort ditt värde som människa och ditt värde för den du ÄR.

Så mycket måsten, så mycket som händer.. får du lika dåligt samvete över att inte träffa mig som jag får över att inte träffa dig? var lugn isåfall. Jag vet att du tycker om mig, det behöver du inte bevisa genom att vara övermänsklig och hinna med alltför mycket (tex mig). Att utgå från sig själv är bland det svåraste man kan göra (tycker jag). Varje dag är en prövning, men jag hoppas (och tror) att man lär sig lite mer varje dag, övar sig. Och om man tillåter sig att misslyckas (både göra för mycket, inse att det var dumt för att man mådde dåligt av det och att göra för lite och inse att det var dumt för att man mådde dåligt av det) så kommer man också inse att man ibland gör "för lite" (tex går inte på den där festen, jobbar inte den där extra timmen) men mår BÄTTRE av det och vice versa.

ojoj detta blev långt, inte meningen att vara psykolog och säga vad folk ska tycka och känna och göra hela tiden.. kanske borde sudda ut detta.. men nu har jag ändå skrivit det så nu får det stå.

puss!!

2:a kommentar, skriven , av Nikki:

Lyssna på Pus, Mixi!! Hon är alltid vis & klok



Kärlek till er båda <33



Kommentera inlägget här :