Det är konstigt…dom som står mig närmst tar jag avstånd ifrån. Martin vill hålla om mig och gosa, jag väljer att va för mig själv. Bästaste ringer varje dag, jag väljer att inte svara. Jag sårar dom som älskar mig genom att välja bort dom. Kanske väljer jag bort dom just för att jag älskar dom. Jag vet inte…vill bara vara för mig själv. Jag saknar lillebror varenda sekund på dygnet och jag förstår inte hur jag ska kunna leva ett normalt liv. Jag försöker verkligen, men jag är ostabil och skör. Allt påminner om Zebastian, min älskade lillebror vars tid på jorden endast blev 18 år...
Min lillebror ligger i koma…hjärtat slår, håret växer och han andas…men han kan inte vakna.
Han kan inte vakna! KOMA…det är så overkligt att det inte finns. Men det finns, det är så min verkligheten ser ut.
Vi har gått in i november månad, en månad som jag tidigare älskat. Den månad jag föddes i och den månad som ligger närmast julens månad. Nu ser den mörk ut. Jag fyller 25 om exakt nitton dagar. Jag har försökt planera in fest, men det är inget jag direkt ser fram emot. JULEN. Det kommer aldrig bli detsamma utan dig lillebror!
Igår var det rättegång. Jag fick se gärningsmannen, mannen som tog ditt liv med sitt våld. Straffet han kommer att få är obetydligt i jämförelse med vad han har gjort mot dig. Rättväsendet i Sverige är ett skämt!
Jag älskar dig så ofantligt mycket lillebror, hoppas av hela mitt hjärta att du vet att du är älskad! Vi saknar dig…familjen, vännerna, släkten…
Det finns ingen rättvisa...
publicerat i
Allmänt;
detta är helt ofattbart! tre år? det är ingenting gämfört men den smärtan han har orsakat oss alla. att du inte längtar efter julen, förstår jag väl, det gör nog ingen. åå va ont det gör i mitt hjärta att det finns sånna människor på vår jord som han!som ska förstöra de allra finaste människor som Zebastians liv! Tänker på Zebastian dig och din familj var enda minut! varje sekund finns ni hos mig! kram!<3