Från och med idag ska jag påminna mig själv extra mycket om hur frisk och sund jag är idag, jämfört med när jag var sjuk. Hur mycket jag har fått på köpet med friskheten. Jag tänker intala mig varje dag om att jag skiter i alla bantningsmetoder och smala modeller för att lagom till sommaren faktiskt tro på det jag säjer. Jag är inte tjock, men om man jämför...
Fuck off! Jag tänker inte jämföra mig själv med någon. Jag mår bra i mina 73, hör och häpna 73 FRISKA kilon!!!
LIVET BLIR INTE BÄTTRE FÖR ATT MAN GÅR NER DOM DÄR FEM KILORNA (när man gått ner dom behöver man gå ner ytterligare fem osv...)
Jag vet inte riktigt om det här inlägget är för att jag ska försöka övertyga mig själv om vad jag säger eller er, men det är egentligen skitsamma. Tror alla behöver ta sig en tankeställare vare sig man har/har haft en ätstörning eller om man är frisk, för erkänn tankarna har smugit sig på dig med?
Så snälla gör mig en tjänst, slösa inte bort ert liv på att banta, fyll det med självkänsla. Det kostar inget och du blir lyckligare.
Ställ dig naken varje dag framför spegeln och beröm det du ser. Ta på dina lår och tacka dom för att dom finns (utan dom hade du inte kunnat gå). Ta på din mage och tacka den för att den finns (utan den hade du inte kunnat leva). Smek dina höfter och tacka dig själv för att du är en kvinna!!!
Helt rätt!
Ibland är det riktigt svårt att tycka om och vara tacksam över det man ser, men ibland får man bara försöka tvinga sig...
Jag är sjukt trött på alla bantningsreklamer och all sådan skit!
Tänker på dig!