I måndags gick jag upp kl 4.00 för att börja en lång resa. Jag visste inte vart resan skulle leda mig, jag var livrädd och supernervös, men fast besluten om att den förmodligen skulle bli ganska bra.
Jag försökte att inte ha några förväntningar, ville inte bli besviken.
Idag är det torsdag och veckan har varit otroligt lång, men gått vansinnigt fort!
Idag känner jag mig fylld av hopp och längtan efter att få komma hem till min familj och börja ett liv med så mycket insikter och verktyg.
I början av veckan var jag arg, ledsen och så trött. Vissa pusselbitar var svårare än andra, men idag känner jag att jag fått hjälp att lägga mitt pussel och när jag kommer hem så kommer jag fortsätta att pussla och göra det bästa jag kan med dom nya kunskaper jag har.
Trodde aldrig någonsin att det kunde vara möjligt att jag på en vecka skulle kunna lära mig så mycket om mig själv.
Men glädje kommer jag imorgon bege mig hemmåt för att återse det bästa jag har i livet-familjen! Men jag ska erkänna att det samtidigt känns ganska sorgset.
Jag har träffat ett gäng helt okända människor, dom har lärt mig så mycket med deras öppenhet och jag har fått många svar på frågor jag burit med mig i åratal.
Helt plötsligt känns mitt bagage inte så tungt att bära och vetskapen om att jag inte är ensam är magisk!
Med dessa kloka ord säger jag godnatt❤️