Jo, min teori är att vi är trygga. Vi är trygga i den missnöjda tillvaron. Vi är vana vid den, vi känner igen den och därför stannar vi. Vi har kanske lärt oss att livet ska vara på just det här sättet, vi kanske har sett våra föräldrar och lärt oss göra som dom gjorde. Därför stannar vi kvar i det vi känner igen.
Att gå utanför "boxen" "fyrkanten" av det trygga är skrämmande och vi vet inte vad vi får.
Sen är det ju det här att andra människor gärna reagerar när man går utanför ramarna. Folk har åsikter, tycker och tänker en jäkla massa och självkänslan kanske börja svaja och då är det lättast att gå tillbaka till de fyra väggarna igen.
Jag har ofta "tänjt på gränser" och inte följt gamla fotspår. Men jag har lika ofta fått höra "inte ska väl du" eller "ja, drömma kan man ju". Min självkänsla har svajat fram och tillbaka rejält och jag har ofta tänkt att varför kan jag inte bara vara som alla andra.
Det sköna är att jag har insett att jag är inte som alla andra och jag vill inte vara som alla andra. Jag vill vara mig själv och jag är ju unik, precis som du. Jag vill inte drömma, jag vill leva i drömmen!
Och faktum är att jag lever precis det liv jag vill leva idag. Jag är otroligt tacksam och lycklig över att jag har förstått att jag kan välja själv hur jag vill ha det. Jag är trygg i mig själv och jag har en stark tro på mina förmågor och kunskaper❤
Jag önskar er en magisk dag och en fin påskhelg!