Jag bad om hjälp, jag fick hjälp. Mina krafter räckte till slut även till mig sjäv. Jag vaknade upp ur en dvala där jag hela tiden vägrat att lyssna på vad hjärtat hade att säga mig. Jag hörde en svag röst, en inre röst som ville göra sig hörd. Ju mer jag började lyssna, desto högre lät rösten. Det var den rösten som till slut hjälpte mig, mitt hjärtats röst, sången från min själ. Den är djup, den är kärleksfull och den vill mig väl i alla lägen. Det är otroligt mäktigt att ha hittat tillbaka till den, min inre kärna. Den som gjorde att jag blev ett liv här på jorden. Nu vet jag att vi alla har ett uppdrag, något att genomföra och tillföra. Livets melodi. Som fågelsång i ett hav av skog. Som en ström av vatten, som vet precis vart det är påväg. Melodin tar mig hela tiden tillbaka till nuet och hjälper mig att vara medveten i nuet. Jag är tacksam för det och jag önskar att alla får uppleva det.
Miraklet.