1:a advent del 9

Första advent idag och jag har precis julpyntat lite i rummet. Det blev faktiskt riktigt mysigt!


Idag har vi sagt hejdå till Matilda, kommer sakna henne, underbar människa! Men jag hoppas ju givetvis att jag aldrig behöver se henne här igen, hon är stark, så jag vet att det kommer att gå bra för henne!


Det är väldigt lugnt på avdelningen just nu...bara jag och Nina här, så vi städar och grejar och lyssnar på JULMUSIK!!!


Igår var fem av oss på bio med personal, det var fantastiskt kul att komma ut lite! Vi tramsade oss, tog fula kort och skrattade! Jag trivs fruktansvärt bra med de som är här just nu. Imorgon kommer det en ny hit, hon ska ha Matildas rum, spännande...


Här sitter Mela 24 år gammal och saknar sin nalle! Så är det, jag erkänner att jag är lite barnslig...

Hmm, livet är inte så tokigt i alla fall...man kan inte få allt man önskar, men man kan vara glad för det man har!



Varje dag är ett oskrivet blad!
Kärlek!!!

Känslokaos del 8

Igår kom tårarna. Vet inte längre hur jag ska hantera mina känslor. Förr har jag alltid kunnat ta ut det på maten, men här går det ju inte. Jag har ont i mitt hjärta...


Det är många saker nu, mycket som dyker upp i hjärnan som jag så länge försökt att förtränga. Jag är helt matt i kroppen!

Tror det gör mig gott att vara här, behöver konfrontera mitt förflutna, prata, bearbeta och gå vidare. Jag har ett tufft arbete framför mig, det är jag medveten om. Även om det känns pissigt just nu så är det den finaste gåvan jag någonsin gett mig själv.

Behandlingen kommer att hjälpa mig att hitta mig själv igen. En liten låga har tänts och elden kommer snart att brinna igen. Jag kommer att stråla! Jag vet att vinden kommer att blåsa, men jag ska göra allt för att hålla min låga vid liv.


Tack underbara människor för att ni finns och stöttar mig, älskade syster...behöver jag ens säja något?

Stearinljus med brinnande låga

Kärlek!!!

Fredag del 7

http://www.youtube.com/watch?v=kOWOeOXoizg&feature=channel

Lyssna på texten och njut av musiken!

Tillbaka på sjukhuset del 6

Nu sitter jag här framför datorn igen....försöker att känna efter, men det är tomt. Jag är ledsen, så fruktansvärt ledsen, men jag kan inte tillåta mig tårar, eller hon kan inte tillåta mig det. Inte idag.

Hennes röst hörs hela tiden:
Det fattar du väl själv att du är värdelös?! Vem skulle vilja titta åt dig, du är ful, fet och otroligt misslyckad! Du är 24 år och har inte lyckats med nått i livet, inte ens att bli smal! Du vet att ingen vill ha en fet flickvän, killar vill ha smala fina tjejer som de stolt kan visa upp för familj och vänner! Vem är du?! En värdelös människa som bara existerar på jorden för att äckla andra människor!!!

Jag vägrar!!! Jag har hört vad hon har att säja, men jag vill inte lyssna! Du har så fel!!!

Jag är inte värdelös! Jag klarade hemträningen bra, trots att jag har haft det känslomässigt jobbigt, det kunde varit mycket värre! Det är många som tittar åt mig, jag är vacker och rolig. Jag är social och trevlig att umgås med. Nej, du har rätt, jag är inte smal, för jag är NORMAL och det är fint och sexigt att vara NORMAL!!! Dessutom finns det många killar som vill ha mulliga tjejer, alla killar är olika och vill ha olika saker! Den ända jag äcklar är du Bulimia Nervosa och du är inte ens männsklig! Du finns bara i min hjärna för att trycka ner mig, men vänta du, jag kommer att kämpa för att du aldrig mer ska lyckas övertala mig att tycka som du!

DU HAR FEL, FEL, FEL!!!!

Jag ska verkligen försöka få ut mina känslor så att jag kan bearbeta dom och gå vidare. Det vi hade var underbart, det var det. Det var något speciellt och jag kommer alltid vara tacksam för stunderna tillsammans med dig min prins! Nu är det jag som gäller. 100 procent skall satsas på det friska livet!

Kärlek änglar!


Kärlek del 5

Nej, jag är inte arg på dig. Jag tycker bara att det är synd...det du och jag har är speciellt, jag känner det. En del saker kan jag tyvärr inte styra över...men lova mig att försöka lyssna på ditt hjärta....

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Sonja Aldèn

Behandlingshem stängt del 4

Ikväll stänger dom avdelningen här, den öppnar torsdag eftermiddag. Personalen ska på utbildning....det känns verkligen sådär!
Kristian har varit här och pratat med personalen, fått matschema osv. Han har lovat att stötta mig genom dessa dagar. Jag ska göra allt för att följa avdelningens rutiner, men det kommer bli jobbigt. Kan ju fuska men vet att jag i slutänden lurar mig själv....
Snälla änglar, ge mig styrka nu!!!

Födelsedag del 3

Jahopp...då var man 24 då, speciell födelsedag, men personalen och alla här har gjort allt för att jag ska ha en bra dag. Vägning i morse, hade gått upp, men försöker att inte lägga alltför mycket tankar på det. Jag litar på personalen...

Vaknade kvart över 12 i natt av ett sms från min underbara syster: HIPP HIPP HURRA! Stort grattis på din 24 års dag, min älskade lillasyster! Hoppas du kan njuta lite på din födelsedag, det är du värd. Vi älskar dig och längtar tills vi ses igen...

Under dagen fick jag även ett sms från allra bästaste:Grattis på födelsedagen min älskade vän! Tänk, 24 år! Precis påbörjad behandling för ett bättre mående! Hela livet ligger framför dig...Några år äe missade men det är nu ditt liv börjar. Du är stark! Du har viljan! Du är ärlig mot dig själv och du kommer att lyckas. Se det som en present i sig att du gett dig själv möjligheten till den här behandlingen. Du är så mycket värd den, så ett stort grattis på din födelsedag. Älska dig!

Jag har fått många gratulationer idag och det värmer...Vill bara krama om er alla!

Jag har så många underbara personer som bryr sig så otroligt mycket om mig och det värdesätter jag, ni är en stor del i mitt tillfrisknande!

Ta hand om er änglar!

Mor och far på besök 2

Mamma och pappa var här idag. Jag var nervös hela dagen, som ni säkert vet så har jag och mamma inte den bästa relationen.

Jag vet inte om det är hennes sett att säga förlåt genom att låtsas som om ingenting har hänt. Men jag orkar inte älta gammalt groll, så jag var glad jag me. Fick lite födelsedagspresenter (stora dagen är imorgon) och vi hade faktiskt ett mycket givande samtal!

Tror det var nyttigt för mor och far att komma hit, se att det faktiskt finns ett behandlingshem, se att jag faktiskt är sjuk och att jag inte hitta på...kanske ökar det deras förståelse.

De hade även med sig ett brev från min syster (hon som gifte sig i somras)....Där stod en hel del som jag har funderat över, måste nog så småningom ringa till henne, tror att vi kan behöva prata ut om en hel del. Tror det är en hel del missförstånd som har gett oss en fnurra på tråden. 

Sammanfattningsvis har dagen varit bra. Jag är glad att det gick så bra med mamma och pappa, en liten sten lättade från mitt hjärta!

Nu ska jag sova...vägning imorgon. Bara en siffra, inget att haka upp sig på!! Det fixar jag!

Kärlek! 

Behandlingshem del 1

Så underbart skönt att kunna blogga igen. Jag har saknat er, ni ger mig så mycket styrka! Nu har jag i alla fall ordnatt så att jag har Internet på rummet...


Var ska jag börja, det har verkligen varit bergochdalbana sen i måndags. Jag har bestämt mig för att inte skriva så mycket om maten och så, mest för att jag inte ska fastna i någon negativ spiral. Det har varit mycket känslor och många tårar sen jag kom hit. Ont i magen har jag varje dag, men det är underbar personal här, känner verkligen att dom är här för att hjälpa mig.

Dagen idag har nog varit den värsta hittills, middagen var riktigt jobbig! Men jag klarade det på den gula zonens tid, jippie!


Jag har varit i röd zon innan och där får man i stort sett bara sitta, dagarna blir ganska långtråkiga. Nu i gul zon så får jag vara på mitt rum, sova med stängd dörr, lufttid 3x10 minuter och 2x30 minuters promenix i veckan med personal. Tänk vad man uppskattar de små sakerna!


Min prins har hälsat på mig, favoritsyster med familj och Annika och Anders. Min underbara bästaste va hos mig helgen innan jag skulle hit, vilket stöd. Hon hängde med mig hit i måndags och var ett stöd så som bara hon kan vara!


Jag försöker varje kväll intala mig att det här är bra, visst, jobbigt ibland, men nu har jag min chans att bli frisk och jag har så fantastiskt mycket som väntar på mig!


Ska försöka uppdatera lite oftare, fortsätt kämpa, friheten väntar på oss!!!

En dag fylld av ångest och tårar, men oxå mycket kärlek!

Usch....jobbig dag idag, är glad att jag inte varit ensam...
Sov hos Kristian inatt....eller sov och sov, somnade kl 5 i morse. Vaknade 20 över sju med fruktansvärd ångest....försökte blunda och tänka på annat, somna om. En stor panikångestattack avlöste den lilla, Kristan höll om mig, torkade mina tårar, påminde mig att andas....

Vågade inte sova mer sen...gick upp, städade och diskade lite...väckte min kärlek kl 10, hade gjort frukost.

Vi fick en del gjort, åkte hem till mig, fixade lite med räkningar och så, sen åkte vi och köpte var sin korv på statiol...trodde det skulle gå bra, men ångest, ångest, ångest.

Väl hemma sjönk jag ihop i soffan, Kristian vid min sida, klappade min kind. Gick och la mig, hemska drömmar, vaknar gråter....panik inför måndag, vettskrämd. Kristian torkar tårar, kramar och säjer att allt kommer att ordna sig. Han säger att det kommer att bli tufft, men att han finns vid min sida och att jag är stark....kanske han har rätt, men känner mig värdelös, känns som jag har missat så mycket i livet. Varje plats och händelse jag varit med om finns även hon med....min bästa vän, min värsta fiende....Bulimia Nervosa. DÖ!

Längtar till på måndag....vill inte dit....vill rymma, vill bli inlagd....e förvirrad! Så mycket tankar som snurrar, den ena avlöser den andra, lämnar mig inte i fred!

Är glad att jag slipper vara ensam...bästaste kommer imorgon, stannar till måndag, hänger med mig till sjukhuset.

Känner mig svag nu.....snälla änglar dela med er av den styrkan som ni alla besitter!

Säjer som Malin:

Tro på mig, tro på er!

Mia...

Tankarna snurrar...jag mår så fruktansvärt dåligt. Vet inte vad det är jag har gett mig in i....vet inte om jag klarar ut det! Tänk om jag aldrig kommer att bli frisk, tänk om det är meningen att mitt liv ska vara såhär?!

Just nu är jag på botten. Mia har tagit mig i sin famn, klappar mig på huvudet när jag står hängd över toaletten. Jag ser inget annat val än att följa hennes vilja, orka inte bråka med henne....idag vinner hon helt och fullt över mig, jag följer hennes röst likt en slav.

Du är inte värd mat! Fet ful och äcklig är vad du är! Dom kommer att skratta åt dig på behandlingshemmet, du kommer att vara fetast av alla. Dom kommer håna dig bakom din rygg och göra dig fetare än vad du redan är!

Varför kan hon inte bara vara tyst Jag vet att du har FEL, FEL, FEL!!!

Snälla, ge mig ny kraft...

Förlåt änglar...

Sitter här och skakar, gråter och hatar mig själv. Jag föll....
Hatar verkligen min kropp...vill bli smal! Idag kom det blod...jag klarar inte av att kalva lika mycket som förr...jag orkar inte!

Ångesten har krypit sig in under mitt skinn och bitit sig fast. Jag behöver sova, men måste städa undan mina spår...vill inte vakna till mitt misslyckande! Värdelös känner jag mig och så fruktansvärt maktlös inför mia! Jag viker mig alltid, kan inte stå emot, tillfredsställer henne...förstör min kropp...


Om 6 dagar..

kommer jag troligen vara jättenervös. Jag kommer inte ha sovit någonting och hunnit packa om min väska tretusen gånger. Min allra bästaste kommer att vara vid min sida och försöka prata lite vett i en tankspridd, förvirrad, rädd, nervös och lättad Mela...

Ni vet säkert vad jag pratar om....inläggningen. Jag skjuter det hela tiden framför mig...tänker att det är lååååångt kvar, men ibland slår det mig som en blixt att nu är det nära, så fruktansvärt nära. Det gör mig panikslagen och rädd, men samtidigt lättad och glad. Jag är nyfiken på vad det innebär att leva ett friskt liv.

Det var som min gamla kompis i från högstadiet skrev till mig (och hon har så fruktansvärt rätt). Att vara sjuk, det kan vi....vi vet vad det innebär och det har blivit vår trygghet. Eftersom vi inte kommer ihåg hur det är att vara frisk blir det otryggt, det är något som skrämmer oss.

Precis så är det för mig....men jag är redo att börja nosa på det friska och så småningom släppa in det i mitt liv...Jag vet att det är en lång kamp....men jag VET att det kommer att vara värt vartenda steg!!!

Kristian sa Jag älskar dig idag med....idag tog jag åt mig, log och hjärtat slog två extra slag:)

Puss puss

En gammal vän.

Jag har fått kontakt med en gammal vän via facebook...

I höstadiet "hängde" vi varje dag med varandra, hade oerhört roligt tillsammans...
Men vi båda hade en hemlighet, hon var sjuk i anorexi och jag i bulimi....något vi inte visste om varandra. När vi skulle börja gymnasiet valde vi samma linje jag Estetisk musik och hon drama. I början höll vi ihop hårt, men så småningom började vi glida ifrån varandra. Jag fick nya kompisar och hon likaså...

Efter gymnasiet fick jag höra att hon hade blivit inlagd för anorexi...blev förtvivlad, tog det hårt. Ville ringa vara ett stöd, men vi hade ju inte haft någon kontakt på så länge så jag kunde inte förmå mig att höra av mig. Men jag visste ju precis vad hon gick igenom.

Under alla år har jag försöka hålla mig uppdaterad hur det har gått för henne, mina tankar har varit hos henne en hel del.
Vi har nu blivit vänner på facebook och börjat prata. Jag berättade att jag tänkt mycket på henne och att jag nu oxå står inför en lång kamp till friheten. Berättade att jag skulle bli inlagd...

Jag är fruktansvärt glad över att vi tagit upp kontakten igen och det glädjer mig att höra att hon har blivit så bra...hon har varit inlagd två gånger, men verkar nu ha fått smak på det friska livet...det ger mig hopp att läsa det hon skriver, då vet jag ju att det är värt att kämpa!

Jag ska kämpa mina änglar, jag ska bli frisk! Jag är 100 procent säker, det finns inget annat!


Jag älskar dig Mela!

Det var dom orden jag fick höra...flera gånger om, men jag valde att inte tro på vad han sa. Jag blev lite förbannad...man får inte säga sånt om man inte menar det, han blev sårad över att jag inte trodde på hans ord.

Många tårar inatt från båda....jag är så rädd och förvirrad. Rädd för inläggningen, rädd för att vi har kommit varandra så fruktansvärt nära, rädd för att han ska försvinna, rädd för att misslyckas.

Kroppen är inte okej idag....jag är svag och skakig, förstår inte hur jag ska orka jobba inatt, men det är väl bara att härda ut!

Hur vet man när man älskar en annan människa...jag är ju jättekär i honom, har fruktansvärt kul tillsammans med honom. Han får mig att skratta och må bra. När jag är med honom känner jag mig så fruktansvärt vacker han respekterar mig för den jag är. Med honom kan jag verkligen vara mig själv, behöver inte göra mig till..

Jag mår så jädra konstigt...

Jag lyckades vända dagen...med lite hjälp...

Sitter framför datorn med en Smirnoff Ice i min hand. Jag dricker inte för att bli berusad och slippa ångesten, nej jag dricker för att det är gott, jag njuter.

Dagen började med myspys med min prins...visste redan innan att han skulle till en kompis ikväll och jag hade tänkt gå ut med underbara Anne. När vi skulle åka och handla kom ångesten....jag har haft en riktig fuldag, hatade det jag såg i spegeln och alla kläder fick mig att se fruktansvärt fet ut. Kristian satt tålmodigt och väntade medans jag svor över plagg efter plagg. Tillslut kom vi i alla fall iväg till affären och mina tankar i bilen pendlade hela tiden från att ha en riktig hetskväll, eller att supa bort ångesten och det rejält. Kristian undrade om jag ville sova ho honom eller hemma....självklart skulle jag sova hemma...jag hade en fruktansvärd längtan efter hets och spya. I sista minuten ändrade jag mig, klart att jag vill sova hos min gos!

När vi parkerat bilen brast det, tårarna kom...inläggningen är skrämmande nära och det tär på mig! Känns fruktansvärt overkligt...är så rädd för att misslyckas! Jag vet att jag inte ska tänka så, men det gör jag....rädslan för att misslyckas återigen är så stor. Vill inget hellre än att slippa den här skiten men samtidigt kan jag inte neka att det faktiskt har blivit en del av mig!

Vi handlade, åkte hem till honom och han lagade mat. Efter lite mat i magen och några glas vin kändes allt mycket bättre...är glad att jag bestämde mig för att sova här!

Jag och Kristian har pratat en hel del idag...jag är glad att han inte är rädd för att fråga mig saker...han har öppnat sig en del för mig ikväll och det känns på något sätt som om vi har kommit varandra väldigt nära idag...Han är en fruktansvärt klok människa och jag har börjat tro på kärleken igen...

Han har precis gått iväg till en kompis och här sitter jag nu....njuter av min smirnoff och härlig musik. Det känns underbart att vi lyckades vända dagen...det är en härlig seger! Jag slutade inte hängandes över toalettstolen idag, vilket betyder att jag är ett steg närmre min frihet:)

Ni är verkligen mina ÄNGLAR....vad skulle jag göra utan er?!

Den berörde!

Igår kollade jag på en film, Secret between friends, den berörde mig långt in i själen. Jag grät, grät och grät. Någonstans under filmens gång gick det upp för mig att det här är allvarligt. Den här sjukdomen kan ta död på mig och jag vill igentligen inte dö.

På måndag är det en vecka kvar till inläggning och jag är obeskrivligt tacksam över den hjälp som väntar mig. Jag är fortfarande fruktansvärt rädd för att misslyckas, samtidigt är jag riktigt redo.

Jag närmar mig den största utmaningen i mitt liv. Det är ett stort steg att ta och mitt liv kommer att förändras. Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta, men jag hoppas och tror att ett friskt liv är både lyckligare och mindre ensamt. Jag är berädd att lämna min bästa vän kvar, jag är berädd att gå vidare i livet utan henne....bulimia nervosa.....

Jag har många tankar som snurrar för tillfället...men det kanske inte är så konstigt. Jag vill bli frisk....så mycket vet jag i alla fall. Det har gått så lång tid nu och helt ärligt så orkar jag faktiskt inte leva detta liv längre. Jag har stått stilla länge nu, jag kommer inte längre, hon har hindrat mig så länge och det få bli ett slut på det nu!

Tänker på er och följer era framsteg!

Kärlek änglar!

Frihet

Tänk vilken frihet jag kommer att ha när sjukdomen inte längre fängslar mig. När jag själv bestämmer över mina tankar, mitt liv. Tänk vad mycket energi jag kan lägga på de människor jag älskar....
För varje dag som gå längtar jag mer och mer efter den friheten. För varje dag som går tar jag ett steg närmre ett liv i frihet.

Många dagar är tuffa och jag kämpar varje dag med att acceptera mig själv för den jag är, kämpar varje dag med att tycka att jag faktiskt är helt okej precis så som jag är. Det är tufft, självhatet sitter så djupt rotat i mig men de dagar som jag tycker om mig själv ser jag vad livet har att erbjuda!

Ibland får man välja bort saker för att själv må bra, men i slutänden är det värt det för tycker du om dig själv kan du även tycka om andra och framför allt kan du finnas där för de människor som betyder något för dig...

Jag har varit med om många jobbiga saker i mitt liv och ibland gräver jag ner mig men det blir jag absolut inte lycklig av. Jag vill ta med mig mina erfarenheter i en ryggsäck, plocka fram dom när det behövs, gråta om det behövs...Jag vill att min ryggsäck ska vara lätt att öppna och lätt att stänga. Jag vill kunna bestämma själv när det är dags att ge sina erfarenheter en liten tanke, en bearbetning. Jag vill inte bära omkring på en ångersfylld ryggsäck...och jag ska komma dit mina vänner! Jag vill ha min ryggsäck som ett smörgåsbord, men positiva och negativa saker. Jag vill leva mitt liv och kunna andvända mig av det som jag har med mig i min ryggsäck. Jag vill kunna dela med mig till andra av vad som finns i den och jag vill kunna ta del av andras ryggsäckar, plocka ur och fylla på vid behov!

Idag känner jag en inre ro, en trygghet. Jag ser ljust på framtiden, känner kärlek idag. Längtar efter min älskade syster, hon e så klok och h ar gett mig så mycket i livet. Min allra bästaste...det finns ingen som henne. Saknar far och bror, vet att vi en vacker dag kommer att ha en underbar relation....

Ta hand om er underbara, ni är unika!

Äcklad!

Jag slog upp ögonen, underbart lycklig att få vakna bredvid min prins, livet kändes fruktansvärt normalt. Jag gickr upp och åt den fralla han lämnade åt mig innan han gick och la sig imorse (han jobbade natt). Som vanligt infinner sig ångesten samtidigt som jag upptäcker att jag är mätt, att jag aldrig lär mig att sluta innan, HATAR att vara mätt! Blir rastlös i kroppen, att spy på hans toalett är inget alternativ....vad gör jag!? Jag gör det värsta som finns....går till skafferiet och inser att det finns chokladbollar som kanske kan dämpa ångestkänslorna.

Efter 10 år tillsammans med den här fruktansvärt plågande sjukdom borde jag ha lärt mig att jag inte kommer må bättre genom att äta en chokladboll, men bulimin har redan börjat uppta hela hjärnaktiviteten så givetvis äter jag den. Jag lyckas komma på bättre tankar trots allt och stannar vid en, tar tåget till stan och efter en stunds strosande i affärer har ångesten lagt sig...jag börjar bli lite småhungrig och tror att jag kan göra som alla andra en solig söndag som denna, nämligen fika!?

Efter 10 år tillsammans med min käre vän Bulimia Nervosa borde jag ha lärt mig att en morotskaka inte är svaret på mina hungerskänslor. Men förnuftet är som bortblåst och jag äter....lagom när ångesten börja infinna sig kommer jag på vad jag har gjort...jag har påbörjat en hetsätningsattack som jag vet är omöjlig att fullfölja för jag ska jobba! Återigen lyckas jag trycka undan ångesten, sätter mig på bussen till jobbet.

Hela tiden tänker jag på mat, vad jag ska köpa som är gott, men framförallt enkelt att spy upp...suget växer sig starkare under dagen och jag gör verkligen allt för att dämpa det. Försöker äta frukt och annat, men jag är omättlig!!!

När jag väl har gått av mitt pass är kl 00.00 inser jag till min besvikelse att pressbyrån precis har stängt. Vad gör man när man har planerat en hetsätningsattack och byggt upp suget under en hel dag. Längtan efter att få äta och sedan bara låta allt försvinna ner i toaletten. Tårarna i ögonen, rivert i halsen och magen som ömmar, finns det något bättre?!

När jag kommer hem letar jag febrilt efter något att hetsäta, men ingenting är bra nog....har tryckt i mig mackar, choklad och annat som jag har hittat, men ingenting tillfredsställer mig...sitter här och skriver i hopp om att ångesten ska släppa och att jag ska lyckas hålla mig borta från toaletten...
Jag vet att viktuppgången inte bero på en dags slarv och jag vet att havregrynsgrötsdieten inte är hållbart, men vad ska jag göra?!

Jag är så fruktansvärt äcklad av mig själv idag....jag är fet ful och inte värd att finnas!

Dagens matintag:

En grov fralla med smör, ost och tomat på, ett glas mjölk. ca 500 kcal
En chokladboll. ca 300 kcal
Te och en morotskaka. ca 300 kcal
Lakrisal. ca 100 kcal
En grov fralla. ca 300 kcal
1 kopp varm choklad, en banan. ca 200 kcal
Grönsakssoppa. ca 200 kcal
Ett äpple, en klementin. ca 150 kcal
250 ml youghurt, 1 banan. ca 300 kcal
2 knäckebröd, 1/5 banan. ca 250 kcal
2 ljusa mackor med smör och leverpastej, 2 grova mackor med smör och ost. ca 800 kcal
2 bitar mörk choklad och ca 8 dl coca cola lightca 100 kcal

DETTA GER ETT INTAG PÅ 3500 KALORIER!!! VI SNACKAR 1500 MER ÄN VAD MAN SKA ÄTA PÅ EN HEL DAG, NÄSTAN TVÅ DAGARS MATINTAG!!!!

Skäms så fruktansvärt mycket, två veckor kvar till inläggning och det enda jag kan tänka på är att jag kommer att vara fetast av alla patienterna!

RSS 2.0