Det ständiga kriget...

Jag kommer som så många gånger förr återigen skriva ett inlägg om mitt tidigare liv. Det liv jag trodde var ämnat för mig, det liv jag trodde jag ville leva. 
Det liv jag trodde va jag självmant valde att leva innan jag insåg att jag var sjuk, riktigt sjuk.

Bulimi. Ätstörning. Ångest. Depression.

I 11 år var jag sjuk. Försökte passa in i ramen. Försökte vara som alla andra...normal. Utåt sett lyckades jag nog ganska bra, men inne i min kropp pågick ett rent helvete!

Jag fattade inte då att det gick att få hjälp, jag trodde i så många år att jag var äcklig och att det va något fel på mig.

Tills jag fick hjälp, riktig hjälp...

Sjukdomen lurade mig i så många år, jag lurade mig själv i så många år att jag inte trodde på någon annan verklighet än det svarta hål jag befann mig i. 

2009 kom min räddning och sakta men säkert började jag se ljuset i tunneln och tog mig tillbaka. 
Det har varit en lång kamp och jag kämpar än idag. Jag tar små steg för att inte sjukdomen ska få lura mig igen som så många gånger förr.

När jag berättar för människor om att jag varit sjuk får jag ofta frågan om jag är frisk nu.
Jag väljer att svara att jag tror inte man kan bli helt frisk, de sjuka tankarna kommer alltid att finnas. Däremot så vet jag idag vilket som är sjuka tankar och vilket som är friska tankar, det visste jag inte då. Det pågår ständigt ett krig i mitt huvud men idag väljer vilka tankar jag ska lyssna på!

Jag "botar" mig själv idag genom att alltid tänka dubbelt så många positiva tankar om mig själv än negativanär jag kollar mig själv i spegeln. Men det är svårt, ibland väldigt svårt.

Efter en extremt stressig höst och vår med dålig sömn, mycket jobb och ett evigt pusslande har tagit hårt på min kropp, kläderna har blivit förstora och människor i min närhet har reagerat på min viktnedgång. 

Jag vet att det är av omtanke- men snälla lita på mig. Jag känner mig ibland anklagad och misstrodd, vilket leder till dåligt samvete, ångest och mörka tankar. Jag gör så gott jag kan för att hinna med familj, jobb och livet...

Jag lovade mig själv 2009 att jag aldrig mer skulle ljuga och det är ett löfte som jag har hållt. Jag vet att jag skulle såra mina nära om jag ljög, men det största sveket skulle vara mot mig själv.

Kriget i mitt huvud kommer jag troligtvis aldrig bli av med, men jag väljer att det goda vinner över det onda, kärlek vinner över hat. Jag kan aldrig lova att det friska vinner över det sjuka, men jag kan lova att jag aldrig kommer att ljuga.

Till mannen som tog min lillebror ifrån mig...

Hej! 
Vill bara berätta för dig att i fredags fyllde min lillebror 24 år...

Kan inte sluta fundera på vart i livet han hade varit om inte du kastat den där flaskan natten den 28 augusti 2009. 
Kanske hade han haft flickvän? Eller kanske kunde det till och med varit så att mina barn haft kusiner och jag kanske hade varit faster?

Mina barn fick aldrig träffa sin morbror innan han skadades, de har aldrig fått se hans sneda leende eller fått känna hans varma kramar.

Det du lämnade kvar den där natten va min lillebror i en ny skepnad, kvar i sin kropp men han förlorade sitt liv, Sin framtid.

Jag kan inte hata dig för det du gjorde, min energi räcker inte till det...jag behöver den för att orka mig igenom tuffa dagar.

Hade du bara visat ånger, bett om ursäkt så hade jag förlåtit dig...

Snart 6 år har gått sen den hemska natten, ingenting har förändrats, vi står och stampar på ruta ett...

Eller fel av mig, allt har förändrats...

Semester

Vi går in på vår andra semestervecka...Jag njuter till fullo, men ändå smyger sig tankarna på att vi snart är tillbaka i rullningarna igen. Jag ver att när semestern är slut kommet hösten, den hektiska hösten...
Jag brukar aldrig ha ångest eller panik över hösten, jag gillar hösten, men denna hösten kommer bli hysterisk. Men det är 4 månade av stress vi tillsammans måste fixa, som vi kommer fixa. Bannar mig själv över att tankarna tar över nu när det bara är läge att koppla av och njuta och boosta energi till hösten. Försöker släppa det och bara va...
Tittar på mannen min och våra två underverk och vill frysa tiden lite! 
Älskade familj...ni gör mig stark💕

Finns inga som ni!



Semestertid

Vi har snart avklarat vår första semesterdag och vi njuter till fullo! 
Lugnet har infunnit sig och vi kommer njuta som bare den! 
Vi tar dagen som den kommer och gör bara precis det som faller oss in:) 
Ha en skön sommar och glöm inte att vila! 
Kärlek!

RSS 2.0