Nytt år-del 27

Det är bara lite drygt 7 timmar kvar av 2008. Det är med både lättnad och lite smått panik som jag välkomnar det nya året. För ett år sedan tog jag beslutet att jag skulle lämna Mia. Jag var så säker på min sak och trodde att om jag bara hade bestämt mig så skulle det var lätt att bli frisk, jag upptäckte ganska snart att det var lite svårare och jobbigare än vad jag hade tänkt mig. År 2008 har verkligen varit ett riktigt jobbigt år...


Mycket har hänt och jag har verkligen varit på botten och vänt. Idag är det jobbigt känslomässigt, mycket tankar på framtiden och jag undrar vad det kommer att bli av mig. Jag vet att jag ska lägga all min energi på att bli frisk, mycket mer vet jag inte om mitt liv just nu.

Sitter hemma hos mor och far just nu, avdelningen är stängd. Klockan fem kommer min farbror och hans fru och jag vill bara krypa under täcket, sova bort ångesten och vakna i ett friskt och underbart 2009. Jag vet att det inte är så lätt, jag vet att jag aldrig någonsin få ge upp, jag vet att jag inte har något annat val än det friska!

Ändå känner jag mig nedstämd...


Är i alla fall fruktansvärt glad för de människor jag har omkring mig, jag vet att dom bryr sig om mig och vill att jag ska må bra. Mr L och Adde hämtade mig i Göteborg i går och det går inte att beskriva hur tacksam jag är för att jag slapp ta tåget...det var fruktansvärt längesedan jag träffade dom, så det var fantastiskt kul! På kvällen kollade vi på film hos mr L och hade det riktigt mysigt, känns härligt att få lite kontakt med sitt gamla umgänge igen...


Nu ska jag verkligen försöka rycka upp mig, jag ger mig själv lite extra kärlek och omtanke idag eftersom jag inte mår riktigt bra, för det är väl så man ska göra?!


Krama om er själva nu och ge er en massa energi till det kommande året, vi kommer att behöva det och vi är absolut värda det!



Tro på mig, tro på er!


Ny energi! del 26

Tårar, ångest, ilska, ännu mer tårar och en massa glädje!

Imorgon tar jag tag i planeringen inför nyår, jag vill att det ska bli en bra början på det nya året och det är ingen annan än jag som har makten att göra någonting åt det.

Fick panik vid middagen, kunde ju inte ta ut mina känslor på maten, så tårarna kom. Vilket var himla bra, för nu är jag fruktansvärt laddad med ny energi.


Vi tjejer har haft julklappsspelet idag, så kul! Sen spelade vi TP och alla var verkligen på bra humör, jag blir fruktansvärt peppad av det! Nu känns nyår som en enkel match, det är inget jag kommer ge henne, monstret inom mig, Mia. Det är slut nu...jag kommer aldrig någonsin ge efter igen...jag är stark och jag är en kämpe!



Tack Mr L för att du ringde en dag som denna, fick mig på andra tankar! Håller tummarna att ni kommer hit på tisdag! Åh, änglar finns verkligen!!!

Panik och ångest-del 25

Hemträningen gick fantastiskt bra fick mysa med min prins lite också.

Sitter just nu och fundera över nyår, har panik! Tanken va att jag skulle åka hem till mor och far, men känns svårt att åka tåg (med tanke på maten) och så orkar jag inte med fulla vuxna. Känner just nu att jag inte orkar vara social. Pratade med Kristian innan, men han skulle va med sina kompisar och jag var inte bjuden...


Känner inte för att gå ut med mina kompisar då det säkerligen kommer att vara en hel del fylla med i bilden, just nu borde jag inte fresta mig själv. Åh! Jag vill åka till min lägenhet, men känner redan nu att jag inte skulle fixa så många mål ensam...


När jag tänker på att åka till min egen lägenhet över nyår kommer det direkt en massa bulimitankar. Jag är så arg på sjukdomen att den försätter mig i såna här djävliga situationer....vill bara hetsa och spy! Jag är inte värd nåt bättre...


Har skött mig så himla bra och mått fantastiskt, men nu vet jag faktiskt inte hur jag ska lösa det förbannade nyåret! Eller så låter jag bara dagarna gå, planerar ingenting, åker hem när avdelningen är stängd och tillbaka när den öppnar...

Shopping-del 24

Dagen idag började ganska trögt. Trots en underbar natts sömn kunde jag inte riktigt vakna till liv. Slappnade av en stund i sinnesrummet innan lunchen.
Jag och Anna var ute en runda och var allmänt griniga, uttråkade och rastlösa. Vi ville in till stan!

När vi åt sjukhusets fantastiska mat (NOT) sa vi till personalen att vi ville in till stan. Inget dom verkade nappa på, men efter sittimmen ville de prata med oss. Vi fick åka in till stan, ta med oss mellanmålet och vara tillbaka till lunch.

Överlyckliga slängde vi på oss jackorna och tog bussen till stan. Det vände hela dagen! Jag fick göra av med lite pengar, se andra människor och umgås med underbara Anna, vad mer kan man begära? Längtar tills vi båda är helt friska, vad mycket skoj vi kan hitta på då! Men både jag och Anna är fast beslutna om att vi ska ha sjukt kul under resans gång!


Imorgon ska jag ha hemträning i min egen lägenhet, känns spännande...kanske jag får lite mys med Kristian också! Han är fantastisk, stackarn har jobbat hela julen.


Sov gott ni vackra!

God Jul 2008-del 23

Julen 2008 har nu kommit till sitt slut och Mela sitter här med ett leende på läpparna. Jag är jättetrött i kropp och själ, men jag är stolt och lycklig! Jag har följt min planering idag, precis som jag skulle. Jag har druckit ett glas läsk och ätit 100 gram godis. Ingen ångest, bara stolthet över att jag inte har hetsat och inte spytt!


Jag känner mig stark och nöjd med dagen!


Onsdag den 24 december, julafton 2008, har jag firat som normala människor gör, det ni! Detta är den bästa julen som jag kan komma ihåg.

I så många år har julen betytt ångest och depp. Idag med en stadig planering, mycket vilja och en jävla massa envishet fick jag känna på hur det är att faktiskt tycka om julen!


Nu ska jag sova så jag orkar upp 7.30 för frukost imorgon...


Livet är inte en plikt, det är en möjlighet!

Dan före dopparedan-del 22

Jag har precis varit ute på en promenad i den härliga kylan! Det slog mig när jag gick ute i det friska att jag alltid ha hittat orsaker för att tillåta min ätstörning att leva vidare. Det har alltid funnits en anledning till att svälta sig själv eller att hetsa och kräkas.

Sambon flyttar ut då är det synd om mig och jag har en anledning att svälta. Farmor dör, oj vad ledsen jag är, då hetsar jag och kräks lite! Det är ju så fruktansvärt dumt!

Om ni hade en alldeles underbar vän som verkligen mådde dåligt skulle ni säja till den personen att svält dig själv, det kommer du att må bättre av? Nej, ni skulle troligtvis vara ett stöd genom att finnas där när hon gråter och se till att ge henne mat så att hon kunde läka. Varför gör vi inte så mot oss själva? Varför tar vi inte hand om oss när vi mår dåligt och älskar oss själva lite extra när vi faktiskt behöver det?

Att stänga inne känslor, att inte skrika när man är arg, att inte skratta när man är glad och att inte gråta när man är ledsen, det är som att sätta sig själv i ett mörkt rum och låsa dörren!

Jag har så mycket känslor i kroppen som bara måste komma ut som jag stängt inne i 10 år. Jag är så satans glad att jag har öppnat dörren och låter dom komma ut!

Julgranspynt och lycka! Del 21

Ytterligare två änglar fortsätter nu sin kamp hemma. Nina och Helena, ni är otroligt saknade här, men jag och Anna försöker hålla uppe ställningarna så gott det går!


Jag hade hemträning i helgen, den jobbigaste hittills men jag känner mig så fruktansvärt stark! Jag vet att jag kan! Utmaningar som jag tar mig för och klarar, gör mig så himla stolt och ger mig en sån kick! Mina älsklingar, jag är hög på livet!


Idag har jag varit hemma och klätt granen hos Kristian, mys! Han är en underbar människa, hoppas bara att han själv kan inse det. Min julstämning har infunnit sig och Mela se fram emot julen. Tror aldrig jag har gjort det innan. Jag önskar så att ni kunde få känna den känslan jag bär i min kropp idag, den är obeskrivlig. Jag går runt med ett leende på läpparna och är bara så....lycklig!


Jag kan inte förstå att jag mår så bra, jag njuter och jag tänker hålla fast vid den här känslan. Inget kan stoppa mig nu, jag har kastat mig ut i livet och kommer ALDRIG någonsin vända tillbaka till Bulimin. Blicka tillbaka kommer jag göra, sträcka på mig och vara stolt över mina framsteg, men hon kommer ALDRIG att kunna trycka ner mig så igen.

Nu har jag fått en glimt av livet och jag vet precis vad det är jag kämpar för!


Sov gott!


Julbord, porrgris och glädje-del 20

Hur ska man sammanfatta den här dagen då? Trött, förkyld, pigg, ledsen, glad, allvarlig och hysteriskt rolig!!!


Jag har kommit fram till att vi är otroligt roliga och smarta flickor: Anna med sin Gunvald, Helena med sin Porr-gris, Nina med sin...hm...får jag säja prutt här Ann-sofie;) och mrs P med sitt underbara "jag tror jag ska gå och lägga mig nu" (kommentar efter Ninas fis, hysteriskt kul!).

På fredag skrivs Nina och Helena ut, åh jag vill inte! Men jag ska se till att det blir en reunion, det måste det bli och då SKA du vara med Matilda (känn ingen press!)

Jag och Anna strävar och kämpar hårt för kastrullbord och biobesök. Bestämde idag att bästa sättet att flörta med killar på en biosalong är att sätta sig bak och fram och använda sig av Ninas ta-sin-hand-på-benet-flört!


Mycket interna skämt nu kände jag, men, men... Idag har vi övat på att äta julbord. För mig var det fruktansvärt jobbigt, fisken fick mig att grina idag igen, men skam den som ger sig! Det var otroligt bra att få prova på julbord här innan man ska äta tillsammans med familj och vänner.

Jag är så himla lycklig i den här stunden! Trots förkylning, tårar, trötthet och ångest är det den roligaste dagen på mycket länge!


Jag och Nina har också kommit på att kärleken kan man aldrig finna om man inte är lycklig i sig själv. En kille kan aldrig göra dig lycklig, men han kan förgylla ditt liv! Det är bara du själv som kan göra dig lycklig!


Sov gott änglar!

Kärlek! killar?-del 19

Har haft uppföljningssamtal idag, får stanna i gul zon, jippie! Har fått medicin mot magen så nu ska det väl bli bättre...men jag har åkt på en rejäl förkylning, nyser och snorar om vartannat, (eller så kanske det är dammallergi, behöver verkligen städa rummet!)

Dagen idag har varit fruktansvärt rolig! Trivs så bra med tjejerna här. Idag var Frölunda Indians (det du, Anne!) här och hälsade på, aldrig fel med lite hockeykillar!


På tal om killar så pratade jag med Kristian igår, kunde verkligen inte sova och det va så mycket jag behövde säja till honom, men jag fick nog inte fram hälften. Kärlek? Jag vet faktiskt inte, vad är kärlek? Det jag känner för honom är speciellt, känns som att VI är nåt speciellt när vi träffas. Eller så inbillar jag mig bara för att min längtan efter kärlek är så stor. Jag vet i alla fall att han får mig att skratta och jag ler varje gång jag tänker på honom.


Skulle ha ringt både till Bästaste och min älskade far idag, men helt ärligt så har jag inte hunnit med, vet inte vart tiden tar vägen.


Jag är så glad att jag har fått chansen att bli frisk och varje dag mina änglar ägnar jag er en tanke. Jag vet precis vilken kamp ni utför VARJE dag (tänker speciellt på dig Matilda, håller mig uppdaterad genom Nina!) och jag är tacksam över att jag får vara en styrka i ert liv så som ni är en styrka för mig! Det är kärlek, det tvivlar jag inte en sekund på!


Nu ska jag försöka sova bort den här hemska förkylningen så att jag är pigg till julkalendern...jo, det är sant! Jag följer skägget i brevlådan med spänning!


Sov gott ni vackraste!

Förflyttad?-del 18

Jag är så fruktansvärt irriterad! Igår hade jag extremt ont i magen hela dagen, hade jättesvårt för att äta, mådde riktigt illa! Middagen gick inte ner hur mycket jag än försökte. Dom tror att det kanske är magsår.

Idag när jag gick upp hade jag fortfarande ont i magen. Jag klarade frukosten bra, men lunchen var riktigt svår. Magontet och illamåendet blev ju inte bättre av att det var fruktansvärt äcklig mat!

Efter lunchen kom en personal och pratade med mig. Hon sa att när man har varit så duktig som jag har varit så brukar man få en jobbig period. Att ätstörningstankarna blir starkare. Så med andra ord tror de inte att jag har ont i magen på riktigt, det är bara en ursäkt för att slippa äta.

De funderar på att flytta tillbaka mig till rött kök. Jag blir så ledsen...jag har verkligen ont i magen och det är så himla svårt att äta då! Vill inget hellre än att bli frisk, så det gör mig ont att dom misstro mig!


På banan-del 17

Ny dag, nya tag!

Pappa pratade länge med mig igår när han kom hem, det kändes verkligen bra. Han fick mig på nya tankar och jag somnade gott efteråt.

Imorse fick jag sällskap av honom vid frukosten och det är jag fruktansvärt tacksam för. Så jag är på banan, har skött mina mål bra och är redo för nya tag!


Jag vet att det inte finns något annat alternativ än att bli frisk, men ibland är ångesten så fruktansvärt jobbig.


Så vad lärde jag mig av gårdagen? Jo, att ångesten kommer att komma...men härdar man bara ut tillräckligt länge så lämnar den dig med ny styrka. Du kan göra många saker för att ångesten ska lämna dig för stunden. Men för att få bort den för gott, måste man ha tålamod, låta den komma och låta den gå.


Hoppas att ni får en mysig lucia! Ta hand om er...ni är värda ett liv i lycka, glöm aldrig det!

Del 16

Vet inte vad som händer! Känns som att allt kommer att rasa, jag fixar inte detta! Jag är inte stark, vill bara dö! Jag är så jävla misslyckad, fet och äcklig...


Sitter hemma hos mamma och pappa nu och skakar, gråter. Jag har sån panik! Jag har skött mig idag, men det känns som att jag bara äter och äter, vill inte bli fet. Vart jag än går ser jag smala människor som hånskrattar åt mig, är så rädd för att falla...


Älskar min familj, men jag vill inte såra dom, inte vara till nåt extra besvär. Älska min lillebror, vad är jag för förebild? Kan inte dom onda tankarna, demonerna, bara försvinna ett litet, litet tag?


Vem är jag, vad gör jag på denna jorden, var är mitt liv?!


Ta mig här ifrån, snälla!

Vilsen-del 15

Snart är den här helvetesdagen äntligen över! Har verkligen mått dåligt idag, vägning och fisk 2 gånger! Varför måste allt jobbigt komma på samma dag?


Dom säger att jag är stark, men inombord trasas jag sönder bit för bit...



För ett par nätter sedan drömde jag att en kille tvingade sig på mig. Trots att jag inte ville så tvingade han mig att suga av honom. Tårarna rann, men jag gjorde som han ville, allt för att plågan skulle ta slut så fort som möjligt. Drömmen har snurrat i mina tankar sen dess och jag kan inte låta bli att tänka på händelsen i Magaluf. Jag mår så fruktansvärt illa över det som hände, ändå kan jag inte sluta att anklaga mig själv. En röst i min hjärna tycker att det var rätt åt mig, att en människa som är så ful, fet och äcklig som jag inte är värd nåt bättre. Rösten i min hjärna kan inte sluta att trycka ner mig...


Vill verkligen vara stark, men jag är helt slut i kroppen. Behöver ny energi! Jag har en oro och rastlöshet i kroppen som jag inte riktigt kan tygla, en längtan om att komma bort, känna mig fri.

Tro inte att jag har gett upp änglar, det är bara motivationen som tryter idag...Känner mig så fruktansvärt ensam med dessa eländiga tankar, längtar efter livet, vad hände?


Var är den där glada lilla flickan med solblekt hår, som fick alla att skratta och som med sin livsglädje spred kärlek omkring sig?

Jo mina vänner, hon växte upp, blev stor och olycklig. Här sitter jag nu, famlar i mörkret efter trygghet, kärlek och längtan...

Tillbaka igen-del 14

Nu sitter jag här igen, tillbaka på avdelningen efter en fantastisk hemträning med allra bästaste! Igår var vi på jul på Liseberg och bara mös! Allt har verkligen gått perfekt, men känner ibland att allt kommer över mig och det är ganska jobbigt. Här på avdelningen har jag tid att fundera och jag tror det är bra. Ta itu med mina tankar! Efter tre veckor här känner jag redan en förändring, en livsglädje som inte har funnits där förut...


Igår funderade jag på, och insåg att jag troligen kommer att få äta enligt sjukhusets matschema ett bra tag efter utskrivningen. Men det va ingenting som kändes jobbigt, jag vet att det är min medicin mot den här fruktansvärda sjukdomen! Jag tror faktiskt att jag har accepterat läget.

Vikten är fortfarande ett bekymmer och jag trivs inte alls med min kropp, men jag jobbar med dom tankarna varje dag. Jag vill att allt ska gå fort, men jag är medveten om att det här måste få ta sin tid. Jag har varit sjuk i 10 år, så jag kan inte räkna med att det går fort att bli frisk. Bulimia Nervosa är en lömsk sjukdom och det gäller att se upp för de fällor som hon kommer att lägga ut längst min väg. Jag kommer säkert att trampa i fällorna gång på gång, men jag kommer att lära mig av det så att jag inte trampar i samma fälla mer än en gång!


Idag ringde min jobbarkompis, underbart kul att höra från honom! Saknar jobbet lite, men det är en stor morot för mig, jag vill verkligen tillbaka dit!

Imorgon får jag förhoppningsvis lite besök, det ser jag fram emot!


Längtar tills på onsdag, då får jag alla Lars Winnerbäck skivorna och Britneys nya, nåt att se fram emot.


Ha en mysig lördagskväll och tänk på att leva i nuet! Det gamla är något som redan har hänt, det tjänar ingenting till att ångra, blicka framåt, men lev absolut inte i framtiden och kom ihåg att dagen idag kommer aldrig att komma åter!


Kärlek!


En hel dag del 13

Lyckades jag klara mig utan internet, sen fick det vara nog. Snacka om abstinens!!! Världens bästa syster har ordnat så jag har mobilt bredband, hon är underbar!
Idag har det varit en trött dag...haft ont i kroppen och magen. Men ingen fisk på matsedelsmenyn idag så en hyfsat glad Mela:)
Tycker att tiden går fort fast det är långtråkigt ibland. Saker jag har tänkt göra lir lixom: Äh jag tar det imorgon...och så blir det inte gjort!
Imorgon kommer allra bästaste hit, hon ska vara med på min första hemträning. Största utmaningen blir att handla, men jag har förberett, så jag tror det kommer att gå bra. Känner mig redo!

Matilda, jag tänker på dig och hoppas att du "sköter dig"!!! Det är underbart när du och Nina pratar i telefon, hon skrattar och sprider glädje i hela huset! Tänk vilken fantastisk människa du är, glöm aldrig att uppskatta dig själv!!!
Jag och Nina tänkte på dig igår när vi gjorde julkort...det hade du tyckt va roligt tror jag!

Jag har inte hunnit att läsa era bloggar änglar, blir mitt stora projekt på söndag...fortsätt kämpa...snart brinner lågan!!!

God natt!

Lugg del 12

Nu kommer det inte bli så mycket inlägg framöver, jag får inte koppla upp mig på sjukhusets nät längre:( Idag har jag klippt lugg, ganska fint faktiskt.
Kristian kommer ikväll, tror inte att han vill träffas mer....

Återkommer!!!

Puss

Självkänsla del 11

Dagen har varit tuff idag, jag är trött och förvirrad. Jag känner mig rastlös och ensam idag.

Idag har jag funderat mycket på varför vi människor är så olyckliga. Jag tror det beror på att vi har allt och blir liksom aldrig nöjda. Vi tror alltid att det finns något bättre! Ibland önskar jag att man bodde i ett fattigt land, där uppskattar man det minsta och jag tror att människorna där är lyckliga.


Det finns inga bekymmer om viktproblem eller pengaproblem. Där är dom glada om dom har mat på bordet och vatten att dricka och där prioriterar man varandra. Familjen betyder allt! Jag är trött på att vara missnöjd och bekymra mig över småsaker.

Vad spelar det för roll om jag inte har den nyaste tröjan, vad spelar det för roll om jag har en dålig hårdag eller om jag ser fet ut någon dag? Jag lever och det finns människor som älskar mig precis för den jag är.

Nu är det Mia Törnbloms böcker som ska läsas, min självkänsla ska växa...och jag vet att jag kommer stråla!


Sov gott! Imorgon är ytterligare en dag som vi kan göra något bra av!

Lycka, del 10

Det känns härligt att börja denna månad med en bra dag. Trots att vi vägde oss i morse har jag en underbar känsla i kroppen!


Jag fick en uppenbarelse innan när jag var ute på luft. Mitt svart och vittänkandet, det är ju inte jag egentligen, det är ju den sjuka sidan av mig som vill ha det så, antingen eller!


Jag satt och funderade på mig och Kristian, hur fantastiskt roligt vi har det tillsammans och hur fruktansvärt bra vi kommer överens, varför förstöra det? Varför inte njuta av att man ha det bra? Varför ska det vara seriöst eller inte seriöst? Man kan ju ha nåt mittemellan också!

Jag blir så trött på mig själv att jag förstör saker som redan är bra! Men nu är det slut med det, jag ska göra det jag tycker om, träffa människor som jag trivs bra ihop med. Det är ju mitt ansvar att ge mig själv ett lyckligt liv, det kan ingen kille på den här jorden ge mig.


Jag vill skratta, sådär från magen, vara hysteriskt tramsig, jag vill vara lycklig! Den uppgiften är gjord för mig, det är bara jag som kan se till att mitt liv blir fyllt med lycka...


Så mina vänner...idag är det en lycklig Mela som skickar er all kärlek och uppmanar er att fortsätta att kämpa för ett liv i frihet!



Puss!


RSS 2.0