...

Jag har gråtit hela dagen...och hela gårdagen, jag är ledsen och hela min kropp skriker av sorg. Ingenting är roligt och ingenting smakar...
Kan inte beskriva i ord hur trött jag är, orkar inte ta mig för någonting.
Visst jag kanske är negativ och visst jag kanske borde "rycka upp" mig...men just nu har jag inte den orken. Idag har jag spenderat mesta tiden i sängen och det mår jag ju inte heller bättre av. Just nu anklagar jag mig själv, för att ha slösat bort en hel dag!
Snälla någon, ge mig ny ork!
Nu ska jag tömma disken, det är nog precis lagom med aktivitet för mig idag!

Så förlorar du 5 kilo på två veckor, välkommen till ätstörningens mörka värld!

Jag blir så trött...längtar något fruktansvärt till våren och sommaren. Sol, färg och värme. Hade förträngt alla reklamskyltar med supersmala modeller i bikini, alla löpsedlar på de bästa metoderna att gå ner i vikt snabbt och det gör mig så fruktansvärt upprörd att jag omedvetet fortfarande påverkas!
Från och med idag ska jag påminna mig själv extra mycket om hur frisk och sund jag är idag, jämfört med när jag var sjuk. Hur mycket jag har fått på köpet med friskheten. Jag tänker intala mig varje dag om att jag skiter i alla bantningsmetoder och smala modeller för att lagom till sommaren faktiskt tro på det jag säjer. Jag är inte tjock, men om man jämför...
Fuck off! Jag tänker inte jämföra mig själv med någon. Jag mår bra i mina 73, hör och häpna 73 FRISKA kilon!!!
LIVET BLIR INTE BÄTTRE FÖR ATT MAN GÅR NER DOM DÄR FEM KILORNA (när man gått ner dom behöver man gå ner ytterligare fem osv...)
Jag vet inte riktigt om det här inlägget är för att jag ska försöka övertyga mig själv om vad jag säger eller er, men det är egentligen skitsamma. Tror alla behöver ta sig en tankeställare vare sig man har/har haft en ätstörning eller om man är frisk, för erkänn tankarna har smugit sig på dig med?
Så snälla gör mig en tjänst, slösa inte bort ert liv på att banta, fyll det med självkänsla. Det kostar inget och du blir lyckligare.
Ställ dig naken varje dag framför spegeln och beröm det du ser. Ta på dina lår och tacka dom för att dom finns (utan dom hade du inte kunnat gå). Ta på din mage och tacka den för att den finns (utan den hade du inte kunnat leva). Smek dina höfter och tacka dig själv för att du är en kvinna!!!



Just nu ter sig livet ganska bra...

Martin har fått jobb och jag har fått öka min tid på Skocompaniet med en timme. Vi kommer allt närmre den vardagen vi så länge har längtat efter! Lillebror har haft en bra vecka, vår kämpe! Just nu ter sig livet ganska bra...
Imorgon är det alla hjärtans dag och den ska tillbringas hos mormor i blekinge! Vi ska inte göra någonting mer än att mysa! Mysa är något av det bästa jag vet!
Igår blev vi bjudna på underbart god mat hos Cille, Roger och Dante. Dante har sagt mamma hela dagen (kanske omedvetet men ändå!) och det är härligt att se stoltheten i systers ögon. Den kärleken en mor hyser för sitt barn är oerhört stor, underbar att se! Kongo fick vara med några timmar tills Emma saknade honom för mycket och ville ha tillbaka honom, men en stillsam och härlig kväll blev det.
Jag och Martin gick och la oss ganska tidigt och jag har riktigt fått sova ut, underbart! Nu väntar jag på att han ska komma hem från jobbet så vi kan hämta mormor och bege oss!
Puss och kram Änglar och tack för att ni finns! Kärlek i massor!!!
Skickar en puss till lilla Olivia oxå, hade velat hälsa på er i veckan, men har åkt på en rejäl förkylning...tittar in när den blivit bättre!

När är man frisk?

Så...vad skriver man. Har inte haft inspiration till bloggandet det senaste, fundera på att lägga ner. Det här skulle ju vara en blogg där jag skrev och berättade om min sjukdom och min kamp ut ur den. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kalla mig helt frisk, för när är man helt frisk egentligen?
Jag sköter mina måltider hyfsat, förbjuder mig ingenting och jag varken hetsäter, svälter eller spyr. Däremot har jag kvar en hel del tankar. Jag får varje dag jobba med att berömma min kropp framför spegeln. Sjukdomens röster finns fortfarande i mitt huvud och den är berädd att trycka ner min självkänsla så fort tillfälle ges. Men för det mesta lyckas jag att prata bort rösterna och se det fina med mig själv. Dagar då jag inte gör det försöker jag ignorera det och tänka att jaha, idag har jag en tjockdag, men jag vet att jag inte är tjock på riktigt. Alla människor har väl tjockdagar ibland, så det kanske är mer friskt än sjukt?
Lillebror kämpar på...vi kämpar på, känns som att han glider oss mer och mer ur händerna...men att han är en kämpe finns det inga tvivel om!
Jag saknar honom nåt fruktansvärt och det gör ont i hjärtat varje gång jag tänker på att han inte kommer att vara med oss så länge till. Känns som att hjärtat blöder. Finns inga ord som är tillräckliga för att förklara känslan vi bär på.
Idag fick jag frågan av Värnamo Nyheter vad lycka för mig är. För mig är lycka kort och gott att få vara frisk! Vad är lycka för er?
Kram på er!
Jag älskar dig!

RSS 2.0