Hör och häpna

Nu kommer jag återigen släppa en liten bomb. Snälla hamna nu inte i en djup chock, MEN, livet handlar inte om materiella saker!

Fråga dig själv vad som gör dig lycklig. Det är roligt att shoppa visst, men ger det dig en lång och intensiv lycka?
Det är jättekul att ha ett nyrenoverat hus, eller en sprillans ny bil/telefon/dator men är det lycka så där in i själen lycka?

Återigen vill jag peka på självkänslan! Jobbar du inte ständigt med din självkänsla kommer du aldrig bli helt lycklig. Så är det bara...

Du kommer alltid leta i varje vrå efter din lycka och efter varje nyinköpt väska kommer du tro att du har hittat din lycka för att sedan efter en vecka upptäcka att lyckan sitter i dom där urfräna skorna du såg på stan. När du väl köpt skorna så infinner sig lyckan igen och inget i livet känns tråkigt, tills DOM SLÄPPER NYA IPHONE. Dom jävlarna, du som precis blivit lycklig MÅSTE nu även köpa denna pryl för att må bra. Känner du igen dig?

Jag vill inte göra dig besviken på något sätt, men så kommer ditt liv att se ut, du kommer aldrig att bli nöjd och lycklig om du inte stannar upp och börja använda skallen lite.

När jag va som mest sjuk i bulimi handlade jag. Jag bodde i Göteborg och spenderade många timmar av min lediga tid i affärer. Jag hade en garderob utan dess like och älskade att handla. Det va ett rus som gick genom hela kroppen. När ruset sakta men säkert avtog kom ångesten, som ett brev på posten.
Men vad gjorde väl det? kunde ju bara ge mig ut på motionsslingan bakom hyreshuset och promenera skiten ur mig, endorfiner ni vet!

När jag fick hjälp och så småningom kom tillbaka till livet började jag se saker. Små saker....jag upptäckte glädjen jag kände över min systers lilla dotter, jag upptäckte sorgen av att jag inte varit närvarande på så många år, så många år av mitt liv va som en dimma.
När jag var färdig med min behandling och stod på egna ben upptäckte jag även kärleken. Jag fann lyckan i en man som va sig själv, som aldrig någonsin sa ett negativt ord om sig själv och som älskade med sådan kraft att hjärtat värkte.

Dagarna innan jag skulle flytta från min lägenhet i Angered kändes härliga. Solen sken och jag bestämde mig för att gå en promenad. Benen styrde sig själva, slingan bakom hyreshuset var liksom inpräntad i hjärnan. När jag gått halva rundan tappade jag andan. Jag började gråta och satte mig ner i gräset. Det jag såg va så ofantligt vackert så det går inte ens att beskriva med ord. Jag hörde fåglarna kvittra, löven hade precis slått ut och himlen var klarblå. I nästan ett år hade jag gått samma runda dag ut och dag in, men det hade aldrig någonsin slagit mig hur fantastiskt vackert det var!
Jag var så sjuk, det enda som fanns i mitt huvud var kalorier och vikt. Hela min värld va så betaget av detta så på ett helt år ägnade jag inte en tanke på hur vackert jag bodde.

Det jag vill komma fram till är att ni återigen måste öppna era ögon! Skit i VIKT, VÄSKOR, SKOR, HUS, BILAR och alla andra ytliga saker. Se för fan till att vårda er självkänsla så ni inte missar LIVET!
Låt inte era barn falla in i detta hysteriska tänk...låt dom slippa det, jag ber er!
Lägg mobilen hemma när ni hämtar era barn på förskolan, låt dom ta er med storm och lev er in i berättelsen om pinnen dom hittade i skogen.
Låt era barn få ta på sig en gul och en blå strumpa om dom vill, fråga dom, dom har säkert en superbra tanke med det! Låt barnen få känna att ni älskar dom precis för det dom är!
OCH SNÄLLA ÄLSKA ER SJÄLVA!

AMEN!

Öppna ögonen för guds skull!

Då var vi här igen:)
 
Jag har insett att jag är nog inte riktigt som alla andra...
 
Jag har märkt att de få inläggen jag skriver på facebook ofta tenderar att uppröra människor och det är kul. Eller kul vill jag egentligen inte påstå att det är, men min mening är just att få människor att reagera! En reaktion gör att folk vaknar och engagera hjärncellerna lite och det kan behövas i detta land där vi matas med bilder från media som visar precis hur vi ska se ut. Men all denna informationen slutar människans hjärna på något sätt att fungera, man går in i att rätta sig i leden och vara som alla andra.
 
LCHF, VIKTVÄKTARNA, HERBALLIFE, 5:2 you name it!
 
Varje år lanseras nya dieter som ska vara en mirakelkur för din kropp! Smal och slank ska man bli, då är man fin och duger....ja för mullig/kraftig/tjock förknippas med äcklig och ful. Så är det. Varje dag blir vi inpräntade med att framgång och lycka=smal. Mina vänner hör och häpna JAG släpper en ny bomb, SÅ ENKELT ÄR DET INTE!
 
Varför tror ni att det varje år kommer nya dieter?.....ja, nu kan era små hjärnceller få jobba....
Varför måste man vara smal?.....ja nu kan dom små få jobba lite till.....
Och den viktigaste frågan av dom alla: varför duger DU inte precis så som Du är?....
 
Är du en av "dom" kommer din hjärna antingen vara fullständigt överhettad och då rekommenderar jag att du slutar att läsa, för det kommer mer. Eller så kommer du att vara vansinnigt förbannad på mig nu och tro att jag HATAR alla som tränar och äter hälsosamt. Känner du dig träffad? Låt mig förklara:
 
Det är DIN tolkning. Jag gillar sunt leverne vilket innerhåller föda från HELA kostcirkeln. Jag gillar att motionera, eller jag gillar att jag blir pigg av det och slipper ha ont i kroppen. Men jag utersluter INGET. Jag försöker hålla mig till lagom och märker jag att det går överstyr åt något håll får jag stanna upp och fundera på vilken väg som är rätt i livet.
 
Jag har varit sjuk i större delen av mitt liv och jag vet att vägen till lycka inte sitter i kilona, det sitter INTE i siffrorna på vågen....det sitter i dig själv, i ditt hjärta och i din själ. Börja där så kommer kroppen hitta rätt väg så småningom den också!
 
Anledningen till att jag skriver just idag är min Dotter. Mitt fina och oförstörda barn....
När jag va gravid bar jag på två enormt stora rädslor. Den ena var att jag va så himla rädd för att bli sjuk igen, det andra va det lilla livet i magens kön. Jag va fullständigt livrädd över att det skulle vara en tjej. Inte för att det just könsmässigt spelade någon roll, jag va rädd för att hon skulle gå i sin mammas fotspår.
Att hon varje dag skulle se på sig själv och hata det hon såg. Att hon aldrig någonsin skulle känna att hon va bra nog. Att hon varje dag hon slog upp ögonen önskade att hon inte levde....
 
Jag blev välsignad med en liten dotter och det är jag idag evigt tacksam för. Jag har ett uppdrag och jag vet att jag fick ett ansvar över mitt barn för att någon av högre makt visste att jag skulle klara av detta.
 
Att få en dotter blev också en utmaning för mig själv.
 
Det jag inte visste för snart tre år sen som jag vet idag är att det där lilla, lilla oförstörda livet har lärt mig livet. Hon har lärt mig att det är ett hårt och slitsamt arbete att tycka om sig själv men det är så det funkar.
 
Idag kan hon komma fram till mig när jag exempel har duschat och säga -mamma ha sto mage!, hon klappar mig på magen och ler!
Men det ligger inget negativt i hennes ord. Hon konstaterar att mammas mage är stor och hennes leende visar att hon älskar mig precis så som jag är. Och den där stora magen har hon givit mig och det är jag evigt tacksam för.
 
Jag hoppas att jag varje dag kan ge henne samma leende tillbaka till henne och att hon känner precis samma sak att hon är älskad precis så som hon är, varken för stor eller förliten utan perfekt.
 
Ta hand om era barn och visar dom en bra väg...utanför media och annat som bara vill ändra oss...vägen till självkänsla och kärlek!
 
Jag går ofta med ett mantra i huvudet som en klok kvinna en gång skrev till mig: JAG ÄR PERFEKT I MIN OFULLKOMLIGHET, sug på den du!
 
AMEN
 
Efter min fina predikan vill jag visa hur jag såg ut när jag va sjuk
Den här bilden vill jag visa för hudens skull! Så här kan huden se ut efter en period av hetsätning ock kräkning.
 
Den här bilden får ni se hur kroppen ser ut efter en lång tid av svält och hård träning....smal visst, men lycklig, NEJ!!!
 
Denna bilden vill jag att ni tittar i mina ögon...Vad ser ni? Jag tror inte svaret är smal lycklig och framgångsrik, eller?
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0