Anne och Jessica...love U

De bästa förebilderna i världen. Fruktansvärt starka och så enormt undrerbara! Finns ingen som dom....mina insperationskällor, jag säger då det!!!!! Att man inte fattar vilken lycka man har som har såna otroliga vänner....det finns inget bättre än vänner!!!
I sommar blir det roadtrip det är en sak som är säker....finns så mycket at lära av dessa människor...med eller utan valp, det spelar ingen roll!!!
Och min nyfunna vän Patrik som är en stjärna i julkalendern som jag följde slavis´kt....

LIVET ÄRI NGEN PLIKT DET ÄR EN MÖJLIGHET...

MINA TANKAR ÄR SKAPANDE

LIFE IS NOT ABOUT  WAINTING FOR THE RAIN TO PASS, IT`S ABOUT LEARNING TO DANCE IN THE RAIN....

KÖSSSEN OCH PÖSSEN!!!!

Jag väljer livet!

Det har verkligen varit en tuff vecka. Sjukdomens tankar har varit starka och ångesten har varit stor, men en sak vet jag, det blir lättare! Nästa fredag skrivs jag ut, det är då den riktiga utmaningen börjar. Vecka 8 börjar jag på dagvården och det känns tryggt att dom inte bara släpper mig.

När jag kom hit tyckte jag att tre månader av mitt liv var en evighet...idag känns det som det var igår jag kom hit. Samtidigt känns det som att det har gått flera år, jag har mognat flera år i hjärnan i alla fall. Jag tror aldrig att jag har lärt mig så mycket om mig själv som jag har gjort under tiden på sjukhuset.

Framtiden skrämmer mig, men inget skrämmer mig så mycket som tanken på att falla tillbaka i ätstörningens värld igen. Jag vill inte dit och jag SKA inte dit. Ibland vill man bara vila en liten stund från kampen, men på något sätt hittar jag hela tiden nya krafter. Livet ger mig nya krafter.


Jag är imponerad över mina framgångar och jag är stolt över att jag lyckats komma så här långt, men jag är medveten om att det är en bra bit kvar. Men det spelar ingen roll om jag är sjuk eller frisk, jag har bestämt mig för att ha sjukt kul på vägen till mitt friska liv. Jag tänker inte vänta på livet att börja...livet pågår här och nu även om jag har bulimi.


Jag uppmanar er alla änglar att även om vägen känns lång och jobbig ibland försök att se ljuset. Dikerna blir lättare och lättare att ta sig upp ur och livet har faktiskt en viss charm!




Jag väljer livet, vad väljer ni?

Uppförsbacke...

Dagen idag har varit som en riktigt lång uppförsbacke. Känns som den aldrig tar slut.

Många tankar som tynger ner mig idag, saknar min glädje!

Är så orolig för utskrivningen, kommer jag att klara av att ha ett socialt och roligt liv utan att det förstör för mig? Kommer jag att kunna vara med mina vänner när det händer spontana saker. Är så fruktansvärt rädd för att falla, jag är rädd att sjukdomen bara lurar mig till att må bra här så att jag kan må riktigt jävla pissigt när jag blir utskriven.

Det är så mycket jag vill uppleva och göra med mitt liv, men jag är rädd att jag har för höga förväntningar på vad det friska livet kommer att innebära. Tänk om jag fortfarande inte mår bra trots att jag är frisk? Vad vill jag få ut av mitt liv?


Jag orkar liksom inte med min cp-hjärna idag! Så många frågor som jag inte kan finna svar på. Är riktigt förvirrad idag.




Jag vet fortfarande att det inte finns något annat än det friska livet, men kampen är lång och tuff och ibland känner man sig bara inte tillräcklig.

Idag är en dag då jag är trött på att kämpa så förbannat, så nu ska jag gå och lägga mig, bygga upp lite ny energi så att jag orkar med morgondagen.

Lärorik helg

Helgen har varit fruktansvärt kul! Jag njuter verkligen av att leva ett normalt liv!

Mattiderna har jag inte hållit mig till speciellt bra och i lördags hade jag riktigt jobbiga tankar. Men med hjälp av vänner så blev det en fantastiskt lyckad helg. En helg fullt med normala sysslor!


Mina vänner och min familj är det bästa jag har. Jag är singel, bor själv och är sjukskriven, men jag har aldrig mått så bra som jag gör nu! Sjukdomen har fått mig att se på livet med andra ögon. Jag sätter värde på så många saker som jag tidigare inte ens lagt märke till.

På uppföljningssamtalen säger personalen att det är riktigt häftigt att se vilka framsteg jag gör hela tiden. Att jag är en helt annan människa nu än när jag kom. Min omgivning är verkligen så stolta och glada över det, men de kan aldrig mäta sig med den lyckan jag känner som verkligen få uppleva det! Jag finner inte ord för att beskriva den känslan. Ett inre lugn börja sprida sig i min kropp, ögonen börja se det fina med mig och hjärnan kan arbeta som den ska när jag ger den bränsle! Jag börja känna mig som en kvinna och det är något jag är stolt över!


Planerar för fullt min påskfest, ni anar inte vad jag har mycket att fira!

Livet pågår här och nu, glöm inte att leva det!!!!

Tänkvärt...

Lycklig är den som inte sörjer över vad han saknar, utan glädjs åt vad han har! Demokritos

Meningen med livet!

I fredags fick jag frågan; vad är meningen med livet? Den frågan har snurrat i mitt huvud hela helgen...Det finns inget svar som är rätt eller fel.

Meningen med livet bestämmer du! Man kan välja att se det som att det inte finns någon mening. Att vi alla kommer att möta döden förr eller senare i livet och att det jag gör på jorden inte spelar någon roll.
 

Jag har verkligen funderat hela helgen på vad meningen med mitt liv är. Jag vill tro att det finns en mening med mitt liv, jag vill tro att det finns en mening med att just jag drabbades av svåra saker i livet. Jag väljer att det finns en mening med mitt liv. Jag kom till världen av någon anledning och jag tänker sätta ett avtryck och få ut så mycket som möjligt av den tiden jag har här på jorden.


I hela mitt liv har jag saknat kärlek. I hela mitt liv har jag omgetts av kärlek, men jag har valt att inte se den. I hela mitt liv har jag tryckt ner mig själv och tänkt att jag inte förtjänar en plats på jorden. Bulimi är en fruktansvärd sjukdom, men ni kan nog inte ana hur mycket jag har lärt mig och hur tacksam jag är för att livet ändå blev som det blev...


Tack vare allt det jobbiga som har hänt har jag hittat meningen med mitt liv. Jag har fått upp ögonen för kärleken, jag hittar den överallt. I varje nytt eller gammalt möte väljer jag att se det som gör mig glad. Jag har lärt mig att det finns något fint i varje människa och att min familj och mina vänner är det finaste jag har.


Jag är en färgstark person som med min utstrålning och styrka kan göra så mycket bra saker. Människor kommer ihåg vem jag är och min glädje och kärlek smittar min omgivning. Man behöver ge så fruktansvärt lite av sig själv för att få mängder tillbaka och det är underbart.

Finns inget man kan ge så mycket av i livet som kärlek. Ju mer jag ger desto mer får jag tillbaka och det är underbart. Jag har inte mycket pengar, men det spelar ingen roll för det kommer förr eller senare att ta slut. Kärlek är något som man har för evigt, kärleken kan finnas kvar långt efter min tid på jorden har tagit slut. Jag väljer att älska!


Min kropp är det finaste jag har. Den är stark, frisk och underbar på alla sätt och vis. Den kan genom en kram överföra alla de fantastiska känslor jag bär inom mig till en annan människa. Den kan på ett underbart sätt visa ödmjukhet och empati. Den kan bara genom att finnas sprida extremt mycket glädje och hopp till andra människor. Den har genom sitt unika sätt att överleva fått mig att inse att den är värdefull.


Jag älskar mitt liv, jag väljer att få ut så mycket som möjligt av livet och att sätta ett avtryck här och nu.


Jag väljer livet!


Fika och självkänsla-del 34

Jag vet inte hur jag i ord ska klä den glädjen som jag känner just nu. Tårarna strömmar ner för mina kinder och Mela ler av lycka! Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det var möjligt att må såhär bra...visste verkligen inte vilken glädje det innebar att vara lycklig!


Idag var jag på stan och fikade med personal. Jag åt en BROWNIE!!! Jag är så jävla stolt! Jag åt en normal fika, med fokus på SÄLLSKAPET!

Försökte verkligen att känna efter om jag hade ångest och jag kunde inte känna någonting mer än stolthet och glädje. Fattar ni hur långt jag har kommit!!! Det är knappt att jag förstår det själv, men en sak vet jag i alla fall, och det är att jag ALDRIG kommer att välja ätstörningens väg igen, hur jobbigt livet än verkar. Jag har blivit så jävla stark och det känns underbart!


Vill krama om alla mina vänner och min underbara familj för att dom finns för mig och är så speciella som bara dom kan vara. Alla är vi unika!


NI är unika änglar, glöm aldrig det, ÄLSKAR er av hela mitt hjärta (och tro mig, det är stort!)

Efter stormen kommer lugnet (och lyckan)!

Känns som evigheter sen jag skrev av mig, men inser att det visst bara gått två dagar! (snacka om beroende)


Allt går så himla bra nu, efter ett par dagars kämpande med ångest, gråt, tankar och nedstämdhet har det hela vänt igen. Som vanligt gör jag framsteg hela tiden (förtjänar att skryta lite). Jag är nu i grön zon, vilket betyder frihet under ansvar. Det firade jag med en piercing i naveln. När jag blir utskriven kanske jag får fira med en i vårtan också;)


Idag har jag lagat mat, det gick jättebra tyckte det va roligt, ingen ångest!

Ikväll åkte jag och hälsade på Jessy, har inte träffat henne sen i november, så vi hade en del att prata om!


Igår åkte sys till varmare breddgrader och jag saknar henne redan. Tror aldrig jag har tänkt så mycket på flygplanskrascher som jag har gjort under de senaste två dagarna. Min älskade syster betyder så himla mycket för mig och vi har många år av förlorad tid som vi måste ta igen. Framtiden ligger i våra händer och jag har bestämt mig för att utnyttja den!


Pratade även med underbara Patrik idag, saknar honom. Ska troligtvis hälsa på jobbet på tisdag och sedan ska vi ta en fika. Jag ser fram emot det, men det kommer verkligen att bli en utmaning. Som tur är gillar jag utmaningar och vinnarskalle som jag är har jag inga planer på att förlora!


Med livet som insats mina vänner!


Varför är det så svårt? -del 33

Varför är det så svårt? Varför kan jag inte få vila ett litet tag? Det är en evig kamp och vägen är så lång och ibland väldigt ensam. Det friska livet ligger så långt bort just nu, min personlighet har förvandlats till min kära ätstörning. Förnuftet finns fortfarande kvar, jag äter som jag ska och håller mig från toaletten. Men tankarna snurrar, dumma tankar. Ångesten trycker och jag känner mig inte levande. Idag känner jag mig instängd i min kropp utan lycka och glädje. Idag längtar jag bort från verkligheten. Vad gör jag en stund som denna? När jag inte längre kan ta till ätstörningens handlingar blir jag en robot som följer sin planering utan känslor. Jag gör det som står för det är meningen att jag ska komma på andra tankar, men det gör jag inte. Mias envisa tankar har etsat sig fast bakom mina ögonlock och låter mig inte leva. Idag kan jag inte uppskatta min kropp för att den är fantastisk, nej idag hatar jag mig själv!

Att du får mig att känna såhär tillåter jag fan inte! Jag har skrivit ihop en dikt till dig Bulimia Nervosa och du som trodde att du skulle lyckas knäcka mig idag, inte då!


För snart 11 år sen log du mot mig, dina ögon de stråla, blev förälskad i dig! Du gav mig lycka jag började gå, sakta mot toppen, den skulle jag nå! Vägen till toppen var slirig och lång, berget det växte mer för varje gång.

Mina steg blev tunga och trötta, du blev grinig och sur och vägrade stötta. Min kropp blev svag och dagen blev svart, lycka blev sorg och glädje blev natt.

Jag kom aldrig till toppen men började falla, allt blev kaos och människor blev kalla. Mitt liv var sorgset som en stor hemsk våg, lögnen var stark, det var ingen som såg.

Långsamt jag började få hjälp och tröst, allt fler människor började höra min röst!


Dina ögon är inte så fina som förr, jag vill ha ett slut, jag vill stänga min dörr. Styrkan du har är förbluffande stark, du överraskar mig varje gång, jag tror att jag står på stadig mark.

Men denhär gången ska du aldrig få mig att falla som du gjorde förut, min styrka den växer minut för minut!


Min kärlek till livet drar i mig varje dag, hur du än försöker kan du aldrig göra mig svag. Jag kämpar och sliter för var dag som går, glädje och lycka är det jag nu ofta får. Din falska trygghet kommer jag aldrig mer att lita till, det är livet som är äkta, det är dit jag vill!

Det är slut nu min vän, du vinner aldrig min själ igen!

Nu ska jag rycka upp mig ur soffan, lyssna på pepp musik och njuta av en härlig lördagskväll! Puss och Kram er Mela


Äkta!-del 32

Sen i måndags har allt verkligen åkt berg-och-dal-bana!

I tisdags kväll rök jag ihop ordentligt med en personal. Efter att ha skällt ut henne, snackat skit om henne och varit allmänt förbannad gick det upp för mig att det faktiskt inte va henne jag var arg på! Det är den förbannade sjukdomen! Det är den som sätter mig i sådana jobbiga situationer och mitt hat för den växer mer och mer för varje dag som går!


Igår va jag trött hela dagen, ville bara att dagen skulle ta slut för den va så fruktansvärt dryg. Sov som en prinsessa hela natten men vaknade lika trött och seg idag! Så hela dagen har varit dryg och jobbig, men idag kom tårarna! Det är så skönt att ha gråtit.

Min rädsla över livet, människor jag har sårat och som har sårat mig, förlusten av mitt gamla liv och rädslan inför det nya. Känslorna bara väller fram och många av dom känner jag inte igen. Jag har så länge burit på en fasad så att jag glömt bort hur äkta glädje känns.


Framsteg gör jag hela tiden och jag är så stolt över mig själv. Det är också en konstig känsla, tror aldrig att jag har känt mig så jävla bra som jag gör nu. Sakta men säkert bygger jag upp min självkänsla och det känns fantastiskt!


Jag sitter på mitt rum och njuter för att jag har fått känna på äkta lycka och glädje!

Underbar dag-del 31

En helt underbar dag har det varit! Jag har gjort så mycket framsteg idag så jag vet inte vad jag ska börja berätta.

Jag, Pantea och Anna åkte in till stan med två personal och åt lunch. Mela beställde kött och potatis med rödvinssås, ingen sallad, ingen soppa, nej en normal lunch med allt från kostcirkeln.

Efter det skulle vi träna på att handla kläder. Inte för att jag tycker det är så svårt, men jag har extremt svårt för att prova tighta kläder och underkläder kom jag inte ens ihåg när jag köpte sist!


Hittade i alla fall ett par tighta finbyxor på H&M som jag ska börja använda. Tack vare det härliga stöd och den positiva energi Anna ger mig provade jag till och med BH:ar! Jag köpte ett sett som är riktigt fin, känner mig så kvinnlig! Jag är så fruktansvärt glad över att den här dagen har gått så bra! Anna och mrs P handlade också, önskar att dom kunde inse och förstå vilka kloka och underbara människor dom är!


Efter middagen satt vi och pratade lite allmänt om killar. Mrs P är verkligen klok som en bok. Hon sa att jag skulle släppa Kristian, att han inte är snäll mot mig för han ger mig inga raka besked. Hon har ju så rätt! Jag är värd så mycket bättre. Han är en underbar människa, men jag tror inte att han är så mogen som jag trodde från början. Jag tror att han har gått igenom för lite i livet för att uppskatta det han har!

Viktor va här en sväng och hälsade på, han är verkligen en härlig människa, får mig att le och att tycka om mig själv!


Igår pratade jag med min fantastiska jobbarkompis Mikael, åh, vill träffa honom! Pratade även med Jarmo och berättade vilka framsteg jag har gjort.

Så i två dagar har jag nog spridit fruktansvärt mycket glädje och kärlek omkring mig!


Hanna har åkt hem idag, önskar att hon kunde inse vilken stark människa hon är. Tre nya har kommit så nu är vi 6 st här igen.


Nu ska jag sova efter en lång dag med massa framsteg. Godnattpuss till er alla!


Myser-del 30

Sitter här i min soffa och myser med en stor mugg te. Solen skiner ute och jag är lugn i kroppen. Jag har precis ätit mellanmål och ska strax åka tillbaka till sjukhuset. Frukost och lunch har också gått bra idag, jag är så stolt!


Tycker till och med min kropp idag! Har utmanat mig själv med att ha på mig ett par tighta byxor idag, jag känner mig faktiskt riktigt kvinnlig!

Filmen som jag kollade på igår var fantastiskt rolig. American Pie The naked mile, den rekomenderas varmt!


Ikväll blir det Singstar på sjukhuset, kul!

Imorgon ska jag, Anna och mrs P luncha med personal på stan. Anna ska pierca sig och jag ska titta på snyggingen som gör det! Han är så het! Fundera på att pierca mig i bröstvårtan, någon som har det? Gör det ont?




Soliga kramar från en lycklig Mela

Hemma i lägenheten-del 29

Sitter i min lägenhet och njuter! Den är nystädad och sängen är nybäddad. Skafferiet ser ut som ett skafferi igen och kyl och frys ser ut som det brukar göra hos "normala" människor.
 
Sys va med mig på Willys igår och handlade allt som behövs i matväg i ett hem. När vi kom hem rensade vi ut alla skåp. Hon hjälpte mig att slänga drinkar, piller och all annan skit som jag hållit på med. Hon tog även bort vågen. Jag är så otroligt tacksam för allt hon har hjälpt mig med!


Jag har lagat kycklingwook och ris idag. Åt det jag skulle och frös in en portion i frysen. Imorgon är det spagetti och köttfärssås som står på matsedeln till lunchen. Jag vet att jag kommer fixa det, är så stark nu! Jag njuter av att vara hemma igen...


Jag gör så mycket framsteg hela tiden och är så fruktansvärt stolt över mig själv!

Ikväll ska jag belöna mig med att titta på film, en komedi! Klockan fem imorgon ska jag vara tillbaka på sjukhuset igen...vill inte!


Ha en mysig lördag, för det ska jag ha!

Vänner?-del 28

Jag är helt slutkörd. Både jul och nyår har sugit all energi ur mig. Jag har verkligen fått en hel del stora utmaningar på riktigt kort tid. Igår gick det bra, men jag är inte helt nöjd. Jag vet vad jag gjorde fel och förhoppningsvis gör jag annorlunda nästa gång jag är i den situationen.


Jag har precis pratat med Bästaste, finns ingen som hon. Hon är min riktiga vän, jag älskar henne av hela mitt hjärta.


Sys och hennes härliga familj skjutsade tillbaka mig idag, slapp ta tåget. Det bästa är att de lånar min lägenhet tills på lördag så jag får träffa dom imorgon igen...hon är verkligen värd allt gott, hon är fantastisk. Vill bara krama henne hela tiden och berätta för henne hur mycket hon betyder för mig.


Det är underligt när man mår dåligt hur man upptäcker en del människor. Det är så många personer som finns i mitt hjärta, som verkligen har trätt fram...många har också suddats ut...

Människor som ger intryck av att förstå...men jag tror gott om de flesta människor tills motsatsen är bevisad och det blir den...


Det är mycket som har hänt under hemträningen...morfar fick åka med ambulans in till sjukhuset igår, han kunde inte andas. Han ligger där med dropp, får stanna tills de vet vad som är fel. Såna saker påverkar såklart maten, men jag har försökt resonera med sjukdomen och jag är stolt över dessa dagar ändå, efter omständigheterna.


Nu ska jag verkligen sova, är helt färdig...en kämpe blir också trött ibland!


RSS 2.0