Anne och Jessica...love U

publicerat i Allmänt;
De bästa förebilderna i världen. Fruktansvärt starka och så enormt undrerbara! Finns ingen som dom....mina insperationskällor, jag säger då det!!!!! Att man inte fattar vilken lycka man har som har såna otroliga vänner....det finns inget bättre än vänner!!!
I sommar blir det roadtrip det är en sak som är säker....finns så mycket at lära av dessa människor...med eller utan valp, det spelar ingen roll!!!
Och min nyfunna vän Patrik som är en stjärna i julkalendern som jag följde slavis´kt....

LIVET ÄRI NGEN PLIKT DET ÄR EN MÖJLIGHET...

MINA TANKAR ÄR SKAPANDE

LIFE IS NOT ABOUT  WAINTING FOR THE RAIN TO PASS, IT`S ABOUT LEARNING TO DANCE IN THE RAIN....

KÖSSSEN OCH PÖSSEN!!!!

Jag väljer livet!

publicerat i Allmänt;

Det har verkligen varit en tuff vecka. Sjukdomens tankar har varit starka och ångesten har varit stor, men en sak vet jag, det blir lättare! Nästa fredag skrivs jag ut, det är då den riktiga utmaningen börjar. Vecka 8 börjar jag på dagvården och det känns tryggt att dom inte bara släpper mig.

När jag kom hit tyckte jag att tre månader av mitt liv var en evighet...idag känns det som det var igår jag kom hit. Samtidigt känns det som att det har gått flera år, jag har mognat flera år i hjärnan i alla fall. Jag tror aldrig att jag har lärt mig så mycket om mig själv som jag har gjort under tiden på sjukhuset.

Framtiden skrämmer mig, men inget skrämmer mig så mycket som tanken på att falla tillbaka i ätstörningens värld igen. Jag vill inte dit och jag SKA inte dit. Ibland vill man bara vila en liten stund från kampen, men på något sätt hittar jag hela tiden nya krafter. Livet ger mig nya krafter.


Jag är imponerad över mina framgångar och jag är stolt över att jag lyckats komma så här långt, men jag är medveten om att det är en bra bit kvar. Men det spelar ingen roll om jag är sjuk eller frisk, jag har bestämt mig för att ha sjukt kul på vägen till mitt friska liv. Jag tänker inte vänta på livet att börja...livet pågår här och nu även om jag har bulimi.


Jag uppmanar er alla änglar att även om vägen känns lång och jobbig ibland försök att se ljuset. Dikerna blir lättare och lättare att ta sig upp ur och livet har faktiskt en viss charm!




Jag väljer livet, vad väljer ni?

Uppförsbacke...

publicerat i Allmänt;

Dagen idag har varit som en riktigt lång uppförsbacke. Känns som den aldrig tar slut.

Många tankar som tynger ner mig idag, saknar min glädje!

Är så orolig för utskrivningen, kommer jag att klara av att ha ett socialt och roligt liv utan att det förstör för mig? Kommer jag att kunna vara med mina vänner när det händer spontana saker. Är så fruktansvärt rädd för att falla, jag är rädd att sjukdomen bara lurar mig till att må bra här så att jag kan må riktigt jävla pissigt när jag blir utskriven.

Det är så mycket jag vill uppleva och göra med mitt liv, men jag är rädd att jag har för höga förväntningar på vad det friska livet kommer att innebära. Tänk om jag fortfarande inte mår bra trots att jag är frisk? Vad vill jag få ut av mitt liv?


Jag orkar liksom inte med min cp-hjärna idag! Så många frågor som jag inte kan finna svar på. Är riktigt förvirrad idag.




Jag vet fortfarande att det inte finns något annat än det friska livet, men kampen är lång och tuff och ibland känner man sig bara inte tillräcklig.

Idag är en dag då jag är trött på att kämpa så förbannat, så nu ska jag gå och lägga mig, bygga upp lite ny energi så att jag orkar med morgondagen.