Så va julen här!

Så är äntligen julen här! Jag sitter i skrivande stund och njuter...det som är klart är klart och det som inte hunnits med kanske hinns med till nästa år! 
Julen för mig har under många år inneburit en hel del ångest. Jag är så evigt tacksam att den inte gör det längre...
Vi firar med nära och kära och hem till oss kommer bara människor som skänker mig och min familj en trygghet.
Ingen pakethets och ingen stress, bara lugn och ro, god mat och massa julgodis! 

Jag önskar er alla en god jul! Njut och ha det bra, det ska vi göra:) 

Puss och kram!

Rädsla

Jag har en rädsla. En rädsla jag har haft så länge jag kan minnas. Denna rädsla ger mig en stor klump i magen av ångest. En rädsla ett barn aldrig ska få känna.

Först nu i mitt vuxna liv har jag hittat orsaken till vad som skapar denna rädsla och ångest. Efter 30 år har jag äntligen hittat källan och först nu kan jag gå till botten med det och bearbeta problemet.

I min process att bearbeta dyker det givetvis upp minnen i från barndomen som är svåra att hantera. Ibland undrar jag om mina minnen har varit sanna, eller om det är något min hjärna själv hittat på.
I somras hittade jag mina gamla dagböcker när vi rensade garaget. Jag började skriva dagbok 93, då var jag 9 år gammal. Det som står i mina dagböcker är smärtsamt att läsa, samtidigt bekräftar det att mina minnen är sanna.
Som små bildspel kommer det tillbaka som jag så länge försökt förtränga. Pusselbitarna börja falla på plats...

Jag va 9 år gammal när jag för första gången ville ta mitt liv. 9 år och jag ville inte leva längre. Det är inte okej att ett barn känner på det viset och jag kommer göra allt som står i min makt för att mina barn aldrig ska få uppleva och känna så som jag kände när jag var barn.

Det är min roll som mamma att skydda mina barn från det.


RSS 2.0