Al-anon

I höstas gjorde jag en resa som va en början på ett nytt kapitel i mitt liv. 


Jag spenderade 5 dagar i skåne på en anhörigvecka, jag åkte dit som en människa och kom hem som en människa med nya ögon.

Det hände någonting med mig under de där fem dagarna som jag inte riktigt kan sätta ord på. Men det var ett allt för starkt intryck för att lägga det på hyllan när jag kom hem. 
Jag fick nya ögon den där veckan i skåne, fick insikter som jag aldrig sett men som var helt glasklara när jag åkte hem. 

-Hej, jag heter Michaela, dotter till en mamma som är alkoholist och tablettmissbrukare. 

Där och då började min resa med mig själv. En resa jag aldrig kommer bli färdig med, en resa för ett bättre mående, ett starkare jag och ett lyckligt liv. 

Just den där veckan insåg jag att det är inget fel på mig. Jag fick en förståelse för varför jag valt dom vägar jag gjort i livet och varför jag är som jag är. Jag kunde helt plötsligt se på mig själv med andra ögon och förstå att det är inget fel på mig. 

När jag kom hem ifrån skåne började jag gå på Al-anon möte. Möten där anhöriga kan träffas och prata. Vi arbetar med ett 12stegs program och för varje gång jag varit där växer jag lite som människa. 

Jag sitter just nu i soffan hemkommen från ett möte och förundras över hur mycket människor i grupp kan åstadkomma. Bara genom att dela min historia och prata har hjälpt mig så mycket. 

Ilskan som jag har burit på så länge och rädslan för att jag ska sprida ringarna på vattnet vidare har gett sig. 
Jag är en egen person och jag har möjlighet att bryta cirkeln. 

Blickar jag tillbaka på mammas sida så ser jag att allt bara går igen...och känslan att jag inte behöver föra vidare min barndom till mina barn är härlig. Jag kan aldrig skydda mina barn från livet, från att må dåligt, eller från att hamna i trubbel. Men med den kunskapen jag besitter och den nya kunskapen jag får hela tiden när jag arbetar med mig själv kommer göra att mina barn kommer att bli trygga. Förhoppningsvis kommer jag och Martin kunna ge dom den tryggheten och kärleken dom behöver för att kunna hantera livet när dom växer upp.

Jag har lovat mig själv att gå på möterna, för i den där lilla källarlokalen i värnamo med gamla nedsuttna soffor från 90-talet och gröna väggar sker något magiskt varje tisdag. Lokalen, människorna eller dom fruktansvärt fula lamporna gör någonting med mig, jag vet inte vad, men jag åker hem med ett lugnt. Ett lugn och en tro på mig själv. 

Så med detta lugn, jag kallar det sinnesro ska jag nu krypa ner i min säng och fundera på vad jag är tacksam över. 


Dessa två hönor känner jag självklart stor tacksamhet över, men jag känner också en otroligt stor tacksamhet till min kropp som klarat av att bära dessa små liv i magen och till min man som finns vid min sida och såklart hjälpte min kropp på vägen😊 

Sov gott❤


Kick off i stockholm!

Tidigt i fredags morse gav jag mig av till stockholm för att uppleva me&i,s kick off ss17! Det är alltid med ett pirr i magen man åker på ko. Stämningen är fantastisk och människorna är underbara! 

Helgen består av djupa samtal och sömnbrist, men framför allt av överraskningar skratt och massa fina färger. 
Idag när jag åkte hem va jag upprymd, full av energi och sketslut på ett härligt sätt! 
Nu kan jag inte annat än att dela med mig av resan i bilder! 
Titta och njut, på onsdag smäller det!!!

Skriv inläggstext 


Till mina systrar

För nästan exakt ett år sedan skrev jag inlägget här nedan, men jag publicerade aldrig det. Ett helt år har gått, mycket har förändrats samtidigt som nästan inget har förändrats. Idag bär jag på ett helt annat lugnt och känner mig mer levande än någonsin. Jag har inte samma behov längre av att prata, mycket av det som varit har jag accepterat och släppt.


9/1-2017

Så många gånger jag har velat prata med er om vår uppväxt, så många gånger har jag valt att inget säga. 

Det betyder inte att tankarna har slutat snurra. Jag är yngst av 4 systrar och har så ofta funderat på hur ni har upplevt er uppväxt. 4 systrar, 4 olika historier, 4 olika verkligheter. 

Ibland blir jag arg för att ni inte ser min verklighet, ibland blir jag ledsen för jag tror att ni kommer att bli sårade när ni får uppleva den, ibland blir jag likgiltig och tänker att ni får skylla er själva om ni blir sårade för att ni vill inte lyssna och har aldrig velat. 
Men jag har lärt mig att insikter kommer när man är mogen för det, jag har lärt mig att acceptera att det finns olika perspektiv och jag har lärt mig att även om man är systrar så är man olika och kommer kanske inte alltid att stå varandra nära. 

Jag har tre systrar, men bara kontakt med en. 

Som barn fick vi aldrig lära oss att prata med varandra...vi fick lära oss att problem var något man sopade under mattan och glömde. 

Jag har alltid haft ett behov av att prata och som vuxen gillar jag att hitta lösningar på problem. Jag anser idag att genom att prata med varandra växer vi som människor. Dörrar öppnas och jag märker att genom att prata blir man aldrig ensam. 

Insikten om att jag måste släppa taget just nu är sorglig, men att hålla fast vid något som inte är på riktigt gör ingen lycklig. Jag fick rådet att skriva ett brev, eftersom jag känner att vi inte kan prata med varandra. Grejen är bara att det är så mycket som jag vill skriva, samtidigt som jag inte vet vad jag ska skriva. 

Ett avslut för nu kanske ? En vädjan om att prata när ni är redo? Eller bara ett enkelt tack för dom stunder som faktiskt va på riktigt. 

Vi är 4 individer, alla lever vi våra egna liv...Hur än framtiden blir så önskar jag er lycka och sinnesro. Jag hoppas ni hittar er inre frid och att ni är starka när marken gungar.



Nytt år

Nytt år nya möjliheter, så många år jag har sagt det och skrattat lite fånigt åt det. Jag har tyckt att det är fånigt, människor lovar på nyår att nu minsann ska dom där mammakilorna bort, nu minsann ska jag äta hälsosamt, bla bla bla...


MEN nytt år innebär faktiskt nya möjligheter.
Det jag inte förstår bara är varför de flesta hänger upp sig på att det blir ett nytt år. 
Smaka på det här: 

Ny dag=nya möjligheter
Ny timme=nya möjligheter
Ny minut=nya möjligheter
Ny sekund=nya möjligheter 

Fatta vad mycket nya möjligheter livet erbjuder? Varje dag, varje timma, varje sekund räknas! 

Detta året ska jag fortsätta jobba med mig själv, jag har gjort det i 32 år och kommer förmodligen fortsätta med det livet ut, men från och med nu ska jag jobba lite mer medvetet med mig själv.

I grunden handlar ju allt om att finna lyckan inifrån. För mig är det att finna den stora lyckan i det lilla. Ni vet väl vad man säger-många bäckar små...
Hittar jag min lycka kommer jag även att se andras lycka. 


Med denna text vill jag önska er en härlig resa 2017 och glöm inte bort att det är bra att må dåligt ibland. Glöm för guds skull inte heller bort att det är okej att få vara glad även om man mår dåligt💛