Den ständiga kampen. Jag är slutkörd i både kropp och själ. Vet precis hur jag ska göra för att bli frisk, men det är omöjligt att göra det i praktiken. Dagvården är bra...det funkar där. Men hemma blir jag rädd, jag litar inte på mig själv. Känner mig så fruktansvärt falsk! Allt gick så bra och så vips så kommer sjukdomens starka tankar och inkräktar i min hjärna igen...
Jag vill inte mer...jag vill bara bli frisk. Bekymra mig om vanliga saker. Är så himla trött på att vara sjuk! Ångest, ångest, ångest...jag vet jag borde stå ut, men jag orkar inte!
Hatar mig själv för att jag har tagit några steg tillbaka, vill vara en kämpe och klara allt. Vill vara en stark förebild för er mina änglar. Jag fortsätter kampen, kommer aldrig ge upp, men idag mår jag inte bra helt enkelt!
Du är stark! JAg vet att du kommer ta dig igenom det här tuffa perioden. Det blir bättre!
Du är så fin nu. och tänk va snygg du skulle bli med bra självförtroende! Kramar S