Jag vet inte hur jag i ord ska klä den glädjen som jag känner just nu. Tårarna strömmar ner för mina kinder och Mela ler av lycka! Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det var möjligt att må såhär bra...visste verkligen inte vilken glädje det innebar att vara lycklig!
Idag var jag på stan och fikade med personal. Jag åt en BROWNIE!!! Jag är så jävla stolt! Jag åt en normal fika, med fokus på SÄLLSKAPET!
Försökte verkligen att känna efter om jag hade ångest och jag kunde inte känna någonting mer än stolthet och glädje. Fattar ni hur långt jag har kommit!!! Det är knappt att jag förstår det själv, men en sak vet jag i alla fall, och det är att jag ALDRIG kommer att välja ätstörningens väg igen, hur jobbigt livet än verkar. Jag har blivit så jävla stark och det känns underbart!
Vill krama om alla mina vänner och min underbara familj för att dom finns för mig och är så speciella som bara dom kan vara. Alla är vi unika!
NI är unika änglar, glöm aldrig det, ÄLSKAR er av hela mitt hjärta (och tro mig, det är stort!)
Hej lilla vän, vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg. Jag finns alltid här men har blivit dålig på att kommentera andras bloggar. Vill bara säga att jag tror på dig och är stolt över dina framsteg. Du är så bra!! Kram Malin