Jag försöker att tänka positivt, men när hjärtat gråter är det inte lätt att vara glad. Hela min själ är ledsen och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska trösta den, trösta mig själv! Min familj splittras, allt faller samman och det enda jag kan göra är att stå och titta på. Ingenting jag säger eller gör kan ändra på det som händer i livet just nu. Jag känner mig maktlös, besviken och sårad. Men framförallt är jag ledsen, så fruktansvärt ledsen. Sömnen har svårt att infinna sig på nätterna och om den mot förmodan gör det så är mardrömmarna på plats för att förstöra.
Men vem sa att livet är lätt?
Jag önskar att jag kunde göra dig hel igen. Säg till om det finns något jag kan göra för att laga dig lite i alla fall. Kram