Så...vad skriver man. Har inte haft inspiration till bloggandet det senaste, fundera på att lägga ner. Det här skulle ju vara en blogg där jag skrev och berättade om min sjukdom och min kamp ut ur den. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kalla mig helt frisk, för när är man helt frisk egentligen?
Jag sköter mina måltider hyfsat, förbjuder mig ingenting och jag varken hetsäter, svälter eller spyr. Däremot har jag kvar en hel del tankar. Jag får varje dag jobba med att berömma min kropp framför spegeln. Sjukdomens röster finns fortfarande i mitt huvud och den är berädd att trycka ner min självkänsla så fort tillfälle ges. Men för det mesta lyckas jag att prata bort rösterna och se det fina med mig själv. Dagar då jag inte gör det försöker jag ignorera det och tänka att jaha, idag har jag en tjockdag, men jag vet att jag inte är tjock på riktigt. Alla människor har väl tjockdagar ibland, så det kanske är mer friskt än sjukt?
Lillebror kämpar på...vi kämpar på, känns som att han glider oss mer och mer ur händerna...men att han är en kämpe finns det inga tvivel om!
Jag saknar honom nåt fruktansvärt och det gör ont i hjärtat varje gång jag tänker på att han inte kommer att vara med oss så länge till. Känns som att hjärtat blöder. Finns inga ord som är tillräckliga för att förklara känslan vi bär på.
Idag fick jag frågan av Värnamo Nyheter vad lycka för mig är. För mig är lycka kort och gott att få vara frisk! Vad är lycka för er?
Kram på er!
Jag älskar dig!
Lycka för mig är att ha dig som en så nära vän och att få ha familjen hemma.... har jag det är jag mer än nöjd.. Tack för allt du och Martin gjort/gör för mig och Alex och framförallt Kongo..