Idag har jag tillbringat morgonen på lillebrors facebook. Jag har så ont i mitt hjärta. Ett halvår har gått, men i vår familj har tiden stått stilla. Hur kunde det bli såhär, hur kunde livet ändras så drastiskt?
Tårarna tar aldrig slut och sorgen blir inte mindre, saknaden är stor nu, så fruktansvärt stor.
Inga ord kan beskriva min smärta...
Tänkte bara höra hur det går för honom? Vi är många som hoppas på det bästa, att en dag kunna vakna upp och att allt är som vanligt. Hoppet är ju det sista som sviker.
Många styrkekramar till dig och din familj!