Att välja väg

publicerat i Allmänt;
Hela livet är ett enda stort val. Man väljer alltid sina vägar att gå på. Ibland väljer man fel och sånt är livet, men man måste hela tiden sträva efter att hålla sig på vägen och inte trilla ner i dikena. 
Ibland trillar du ner och det kan vara långt och jobbigt upp till vägen, men man måste vilja upp för att lyckas. 

För ett tag sedan bestämde jag mig för att det är JAG som väljer. Jag ska inte göra val i livet för att passa in eller för att andra vill på ett visst sätt. Jag märkte rätt snabbt hur mycket lättare det va att hålla sig på vägen. Det va ingen som drog med mig ner i dikerna...Och ingen ska någonsin få dra ner mig där igen.

Genom en titel har du inte automatiskt rättigheter...genom respekt och ödmjukhet däremot kan din titel komma att betyda mycket.

Jag har valt bort och valt till...gått igenom berg och dalar i mitt känsloregister för att slutligen hitta ett sätt som håller mig på vägen. Många tycker att jag gjort fel och många förlorar man genom de val man gör. 
Men jag är en gladare person, bättre mamma och bättre hustru. Genom att komplettera med människor som gör mig lycklig blir livet lite enklare trots jobbiga saker runt omkring.

Ibland saknar jag, men jag tillåter mig det...

Det jag har insett är att du kan inte förändra människor. Hur mycket man än hoppas och tro, så kan man inte ändra på någon annan. Det ända du kan göra är att förändra dig själv, eller låta den andra människan gå.
Jag valde att släppa personen. I hela mitt liv har jag försökt förändra mig själv för att passa in, eller duga för att göra henne glad. Jag försökte hela tiden göra henne stolt och älska mig, men det va aldrig bra nog. Alltid valde hon en annan väg...dikerna...
Alltid va det lika smärtsamt. 
Jag har i år försökt göra min röst hörd, men ingen hörde, ingen valde att se...min enda ventil, som verkligen verkligen fattade vad jag pratade om det va du lillebror, men dig kan jag inte prata med längre.

Att gång på gång bli sviken sårar, och såren blir djupare för varje gång...det fick mig tillslut att ge upp hoppet, vända ryggen till. INTE EN GÅNG TILL...jag valde det...

Det smärtar fortfarande, saknade efter en person man så länge drömt om finns där fortfarande, speciellt när jag tittar på mina barn, men jag har valt att komplettera. 
Jag har valt att umgås med människor som är bra för mig och min familj, som ger kärlek värme och stöd. 

Jag vet att det kommer hålla oss på vägen och skulle jag någon gång trilla ner i diket så finns där en hel bunt med armar som sträcker ut sina armar till mig, men valet är upp till mig att ta dom! 

Kommentera inlägget här :